Ettårsdagen efter orkanen

Idag är det den 8 jan 2006, ett år efter orkanen Gudruns framfart. Jag hade behov av att delta i minnesarrangemang av något slag, och gav mig iväg hela vägen till Ljungby. Där deltog jag i vernissagen till foto- och textutställningen i biblioteket samt den officiella presentationen av boken Stormen, som bygdens folk har skrivit i form av olika bidrag. Jag var långt ifrån ensam - det var rejäl trängsel utanför biblioteket i sken från facklor och marschaller.

Personliga minnen och texter framfördes ute i mörkret, innan vi fick utställningen invigd och öppnad. Media var på plats och jobbade ivrigt. Där fanns människor i alla åldrar - alla gripna av budskapets allvar. De flesta medvetna om att det dröjer länge innan alla problem är lösta - innan såren är läkta i naturen och i människorna.

Det kändes skönt att vara delaktig - jag överlämnade ett Urshultaljus till vernissagen från Centerkvinnorna i Kronoberg. Nu som först i juletid har vi ju kunnat NJUTA av att tända stearinljus igen. Tidigare var det en hård nödvändighet under så många veckor att det inte längre kändes som mysfaktor.

Vi har lyckats kämpa fram starkare lagstiftning vad gäller kraftbolagens ersättningsskyldigheter och kvalitet i elleveranser. Nu gäller det att kämpa vidare för att få starkare krav inskrivna även på telesidan. Telefonen är ett arbets-, trygghets- och säkerhetsredskap, fast det har ju inte Telia förstått.