Viruspressen är
just nu hård inom alla delar av samhället och snart över precis hela världen.
Men samtidigt drabbar pressen olika både bland människor och inom olika
områden. Det går ganska bra för bygghandeln, för vi passar på att fixa och
renovera hemma lite tidigare än vanligt i år. Det säljs extra mycket IT för vi
behöver redskap för jobb och social kontakt. Men det är inga muntra miner inom
resande, besöksnäring eller kultur. Snarare katastrof!
Visst försöker
vi ställa om inom kultur och bli mer digitala samt ha aktiviteter utomhus, men
det allra mesta blir uppskjutet eller inställt. Frilansare och egenföretagare
inom kultur blir utan jobb. Teatrar och konsertlokaler måste stänga tvärt. Vi
både måste och vill följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minska
smittsprid-ningen. Samtidigt dröjer regelverk kring hur eventuellt stöd ska se
ut. Regeringen har fattat beslut, men den förlängda armen som ska hantera
stöden har inte fått riktlinjer på plats lika snabbt. Det är stor risk för
konkurser både inom företag, organisationer och för enskilda.
Parallellt med
detta skeende ser vi och hör om balkongsång, digital körsång, studiecirklar
utomhus eller på nätet, musik utanför äldreboenden och många andra
kulturyttringar. Vi vet att kultur är medicin – underlättar läkande och
uppmuntrar i karantänens långsamhet.
Just i den här
sortens kris borde stöd och regelverk för kultur kommit först ut och varit
generösa och lättadministrerade, eftersom sång och musik är en del av
läkeprocessen och motverkar depression. Men också för att frilansare och
kulturinstitutioner knappast har stort eget kapital att genomleva en kris.
Jag hoppas nu
stödpengarna till kulturen snabbt fördelas, liksom att de företagsstöd som
gäller för andra företag även beviljas och underlättas för
kulturorganisationer. Det är ju inte enbart nu under press vi behöver kultur.
Kulturarbetare, institutioner och organisationer måste överleva för att kunna
glädja och stärka oss även efter krisen. Kulturen kommer att bli en viktig del
i återuppbyggnaden av samhället, rehabiliteringen om du så vill. Alla kostnader
kan inte vältras över på kommuner och regioner. Dessa kommer att få betydligt
mindre resurser att hantera framöver på grund av minskade skatteinkomster och
ökad arbetslöshet. Då drabbas kulturen allra först enligt erfarenhet.
Kultur och
bildning utvecklar och håller oss uppe både i med- och motgång. Hur ska invånarna
kunna engageras, växa, upptäcka och stå emot mörka och försåtliga budskap utan
bildning och kultur? Vi invånare behöver växa som individer för att inspireras
och bidra ännu mer framåt i samhällets utveckling. Då behöver kulturens
arbetare och infrastruktur finnas kvar även efter viruspressen.
Inlägg
