Positivt grönt mitt i pandemin

Redan tidigare år har jag noterat och kommenterat att Gröna vågen 2.0 var på gång. Exempelvis växer Stockholm numera enbart genom sin egen kraft, inte genom omtalade busslaster som flyttar in. In- och utflyttning balanserar i stort.

Under corona har denna gröna våg förstärkts rejält. Jakten på bostäder på landsbygden vittnar både fastighetsmäklare och spekulanter om, liksom om kraftigt ökade bostadspriser.

Min egen tolkning är dels en tidig önskan om att ha möjlighet att i högre grad vara självförsörjande och ha möjlighet till lite odling och några höns för det egna hushållet. I kombination med det en önskan om att bo närmare naturen och ha ett lägre tempo.

Det som pandemins villkor bidragit till är olika delar, dels behov av bättre bostad som inkluderar plats att jobba hemifrån eftersom man spenderar mer tid i sitt eget hem, dels ytterligare påminnelse om att trängsel kan vara onyttigt för hälsan. Vidare tror jag att stängda gränser i kombination med oro för att åka utomlands gör att fler uppskattar ledighet i Sverige, och då kan en stuga någonstans poppa upp som lösning.

Som både ivrare för landsbygdens utveckling och oförbätterlig boende där, gläder jag mig oerhört över möjlighet till större underlag för service och verksamhet av olika slag, påfyllda hus och skolor liksom föryngring i byar och föreningsliv.

Nu krävs det att både konsulter, kommunledningar och myndigheter tar till sig att denna utflyttning, Gröna vågen 2.0, pågår på bred front samt planerar och agerar därefter. Det duger inte längre att exempelvis enbart titta på SCB:s statistik fram till 2018 och dra slutsatser av den. Man måste se verkligheten nu – vi är i ett så kallat paradigmskifte.

Det gäller att omfamna och ta in utflyttningstrenden, rucka på planerna för landsbygden i positiv riktning samt tacksamt notera att landsbygden äntligen ses som både hälsofrämjande och lockande att flytta till.

Vi som redan finns i det gröna har ett stort ansvar att välkomna, inkludera och när det behövs bistå våra nya grannar. De är så efterlängtade på alla sätt!

Folket går före – när kommer resultat från regeringen?!

 Från Finland kommer nu rapport att flytt sker från större städer till mindre orter och landsbygd som en insikt av Corona. Här i Sverige var trenden redan påbörjad före Corona, men nu är intresset för att vistas i naturen samt bo och verka utanför storstäderna på rejäl uppgång. Folk har upptäckt att det är hälsosammare att bo glesare, ha mindre stress, kunna odla lite till husbehov och ha närmre till återhämtning och njutning i naturen. Corona har helt enkelt gett Gröna vågen 2.0 en ordentlig skjuts framåt. Ett påtagligt bevis är årets huspriser i vår region. I stället för att sjunka har landsbygden sett hur häpnadsväckande summor betalas för hus i gott läge.

Statens landsbygdsutredning från 2017 radar upp hela 75 olika förslag för att stärka och underlätta landsbygdens utveckling i vårt land. I år, då regeringen är halvvägs genom mandatperioden, har organisationen Hela Sverige ska leva i en rapport granskat i hur hög grad de 75 förslagen är genomförda respektive bearbetade. Det är tyvärr nedslående läsning. Frågor har ställts till departement, myndigheter och statliga verk för att få fram rapporten. Enbart tre (3) av förslagen är genomförda. Ett trettiotal är delvis berörda, oftast genom att tillsätta en utredning. Detta betyder att hittills är mer än hälften lämnade åt sitt öde. Samtidigt vet vi att den statliga landsbygdsutredningen tydligt framhöll att det är viktigt att samtliga punkter genomförs.

De tre punkter som anses genomförda handlar om snabbt bredband i hela landet och kulturspridning på landsbygd. Samtidigt, som jag tidigare berättat, är medlen till utbyggnad av snabbt bredband i hela landet mikroskopiska för att målen ska kunna nås. Detta framgår i en annan rapport från Hela Sverige ska leva. Samtidigt går vi nu över till mer digitalt arbete, konferenser och utbildning. Naturligtvis behåller vi detta digitala arbetssätt även efter Corona. Då behöver hela landet vara rustat. Det sparar miljön.

Att på olika sätt underlätta för byggnation på ren landsbygd, att underhålla och uppgradera vägar, att förbättra järnvägens kapacitet liksom fortsatt ökad täckning av både mobiltelefoni och snabbt bredband är avgörande. Samhällsservice inom räckhåll. Vi ska kunna bo och verka där vi önskar och mår väl av, inte där myndigheter pekar ut.

Under pandemin har det också blivit övertydligt för det stora flertalet att vi behöver bli mer självförsörjande i landet när det gäller varor i allmänhet och livsmedel i synnerhet. Lant- och skogsbrukssektorn är en av våra stoltheter i Sverige. Vi har kommit långt i den gröna omställningen och har stor respekt för naturen. Makten över den egna markens och skogens värde är grundläggande.

Vi behöver ha beredskap för denna önskade omställning från storstäderna ut i landet, beredskap för att kunna omfamna Gröna vågen 2.0. Mycket kan vi göra ute i kommuner och regioner, men inte allt. Lagstiftning sker i Riksdagen och regeringen ger direktiv till myndigheter och verk. Med denna hälsosamma trend minskar också risken för infarkt i storstäderna både vad gäller infrastruktur och boende. Det ligger alltså både i den lilla och stora bygdens intresse att regeringen får tummen ur och ser till att landsbygdsutredningens punkter aktivt genomförs. Det känns som nu eller aldrig – faktiskt med hjälp av Corona.

Litenhet och närhet fördelar i nya nära vården

 Det har varit uppenbart att Kronobergs hanterbara storlek och väl upparbetade samverkan har underlättat för sammanhållning och likartat upplägg på vård, omsorg och testning nu under pandemin. Vi känner också till övriga regioners ”avundsjuka” på det goda samarbetet inom vården mellan regionen och kommunerna i vårt län. Detta är något vi ska vårda och bygga vidare på in i den nya nära vården som nu växer fram. Kommunerna måste involveras aktivt i detta framtidsjobb, då stor andel av sjukvården (ca 20 procent) sker just inom kommunerna.

Våra ca 200 000 invånare har nära till sin vårdcentral. Vårdcentralerna ska vara navet i den nya närsjukvården. Det är därifrån mobila läkaren ska utgå för att tillsammans med den kommunala sjuksköterskan ansvara för och besöka sköra, främst äldre patienter med stort vårdbehov. Om detta är alla politiskt överens.

För att detta arbete ska fungera väl och vara väl utnyttjad tid behövs kännedom om patienterna och tillit från deras sida. Då är det självklart att man verkar decentraliserat bland patienterna och följer dem genom olika skeden i livet. Återigen är vår utspridda närsjukvård en fördel inför den omställning som sker. Vi har infrastrukturen till det yttre och håller nu på att fylla den med delvis nya kompetenser och framför allt nya arbetssätt och processer. Teamarbetet blir lika viktigt här som i operationssalen. Pilotprojektet Hemsjukhuset i Ryd utvidgas nu till Tingsryd. Det är en test av borgholmsmodellen, som politiken väntar sig införs i hela Kronoberg.

En kraftig satsning pågår sedan några år inom Region Kronoberg på att utbilda egna specialistläkare med inriktning mot den nära vården. Vi ser starkt ljus i tunneln när det gäller bemanning och kontinuitet just på läkarsidan där. Nya, moderna arbetssätt för patienters delaktighet, överenskommelse om och insikt i hur vården ska ske bidrar till detta. Vidare att vi tar digitala möjligheter till hjälp i rutinärenden som tidsbokning, täta provtagningar som kan ske i hemmet av patienten själv, digitala kallelser och att patienten själv bidrar med underlag till sin journal samt att röstigenkänning kan avlasta de medicinska sekreterarna. Videobesök ökar i våra egna kanaler. Allt detta ger avsevärt mer resurser till själva vården och dialog om förebyggande hälsovård.

Fast vårdkontakt är och ska vara tryggheten för kroniker och patienter med allvarlig sjukdom i vardagen, där samordning av flera vårdgivare behövs. Den fasta vårdkontakten är lotsen som har koll på vårdplan, behandling och provtagning och som patienten håller kontakt med löpande och vice versa. Fast vårdkontakt ska vara namngiven i vårdplanen.

Jag är övertygad om att flera regioner framöver även kommer att vara ”avundsjuka” på vår decentraliserade infrastruktur när det gäller vårdcentraler nära invånarna. Detta i en tid då sjukhusens dominerande roll inom sjukvården omdanas och kompetens förs ut i närsjukvården. Vi ska naturligtvis utföra så mycket vård som möjligt nära de berörda. Ambulansen är ingen kollektivtrafik för sköra äldre, utan dessa ska kunna vara trygga i sina egna boenden med visshet om att kända doktorn kan komma.  

Kultur under viruspress

Viruspressen är just nu hård inom alla delar av samhället och snart över precis hela världen. Men samtidigt drabbar pressen olika både bland människor och inom olika områden. Det går ganska bra för bygghandeln, för vi passar på att fixa och renovera hemma lite tidigare än vanligt i år. Det säljs extra mycket IT för vi behöver redskap för jobb och social kontakt. Men det är inga muntra miner inom resande, besöksnäring eller kultur. Snarare katastrof!

Visst försöker vi ställa om inom kultur och bli mer digitala samt ha aktiviteter utomhus, men det allra mesta blir uppskjutet eller inställt. Frilansare och egenföretagare inom kultur blir utan jobb. Teatrar och konsertlokaler måste stänga tvärt. Vi både måste och vill följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minska smittsprid-ningen. Samtidigt dröjer regelverk kring hur eventuellt stöd ska se ut. Regeringen har fattat beslut, men den förlängda armen som ska hantera stöden har inte fått riktlinjer på plats lika snabbt. Det är stor risk för konkurser både inom företag, organisationer och för enskilda.

Parallellt med detta skeende ser vi och hör om balkongsång, digital körsång, studiecirklar utomhus eller på nätet, musik utanför äldreboenden och många andra kulturyttringar. Vi vet att kultur är medicin – underlättar läkande och uppmuntrar i karantänens långsamhet.

Just i den här sortens kris borde stöd och regelverk för kultur kommit först ut och varit generösa och lättadministrerade, eftersom sång och musik är en del av läkeprocessen och motverkar depression. Men också för att frilansare och kulturinstitutioner knappast har stort eget kapital att genomleva en kris.

Jag hoppas nu stödpengarna till kulturen snabbt fördelas, liksom att de företagsstöd som gäller för andra företag även beviljas och underlättas för kulturorganisationer. Det är ju inte enbart nu under press vi behöver kultur. Kulturarbetare, institutioner och organisationer måste överleva för att kunna glädja och stärka oss även efter krisen. Kulturen kommer att bli en viktig del i återuppbyggnaden av samhället, rehabiliteringen om du så vill. Alla kostnader kan inte vältras över på kommuner och regioner. Dessa kommer att få betydligt mindre resurser att hantera framöver på grund av minskade skatteinkomster och ökad arbetslöshet. Då drabbas kulturen allra först enligt erfarenhet.

Kultur och bildning utvecklar och håller oss uppe både i med- och motgång. Hur ska invånarna kunna engageras, växa, upptäcka och stå emot mörka och försåtliga budskap utan bildning och kultur? Vi invånare behöver växa som individer för att inspireras och bidra ännu mer framåt i samhällets utveckling. Då behöver kulturens arbetare och infrastruktur finnas kvar även efter viruspressen.

Tondövheten är total hos Jordbruksverket!

Mitt i brinnande viruspandemi, då digitala redskap används och uppskattas mer än någonsin i hela landet, går Jordbruksverket ut med ett pressmeddelande som inleds så här:

”Stopp för vissa stöd inom landsbygdsprogrammet

Intresset för miljöersättningarna, där den största är ersättningen till betesmarker och slåtterängar, har varit större än vad vi har beräknat. För att säkra att det finns pengar till miljöersättningarna stoppar Jordbruksverket vissa stöd inom landsbygdsprogrammet från och med 9 april. Det gäller främst projektstöd som till exempel bredband och andra stöd för utveckling av landsbygden. Pengarna försvinner alltså inte ur landsbygdsprogrammet. Stoppet innebär att cirka 500 miljoner kronor dras in från projekt- och företagsstöd.”

Samma vecka har Hela Sverige ska leva kommit med sin färska rapport om bredbandsutbyggnaden. I den konstaterar Post- och Telestyrelsen att det fattas hela 97 % av medlen för att nå statens bredbandsmål.

Tondövheten inom Jordbruksverket är total! När hela landet är som mest beroende av snabbt bredband för hälso- och sjukvård, utbildning, företagande, nätverkande av olika slag, och folk i gemen verkligen upptäcker användbarheten, då slår det statliga verket stopp. Vad sänder detta för signaler till alla som jobbar för att bygga ut fibernät och utveckla bygden? Vad sänder detta för signaler till dem som redan nu bor och verkar där, liksom för dem som nyss upptäckt att storstaden kanske inte är himmelriket på jorden? Vi har egentligen en gröna vågen 2.0 som pågår.

Missförstå mig rätt – jag älskar slåtterängar och betesmarker! Är både uppvuxen där och bor även nu med sådana marker runt mig. Men de är lättare att hålla igång med ideella krafter och betande djur. Att anlägga fibernät är mycket kostsamt även med ideella krafter. Tro mig – vi i Tingsryds kommun vet, för vi har gjort just det.

Nu måste regeringen helt enkelt ta sitt statliga verk i örat och säga gör om gör rätt! Centerpartiet trycker på redan i frågan och det är bra. Detta land ska hålla ihop och gå framåt, då är snabbt bredband en avgörande infrastruktur precis som planen är.

Centerpartiet tar ansvar för framtiden och vill se en ny isyta vid ishallen

Arenafrågan är en stor fråga för Tingsryds kommun, både när det gäller barn och ungdomars fritidsaktiviteter, attraktivitet och ekonomisk påverkan på kommunen. Centerpartiet anser att det är viktigt att föreningslivet har bra förutsättningar för sina verksamheter. Därför ser vi att det behövs ytterligare en isyta i kommunen.

Ur Centerpartiets perspektiv är den enda ansvarsfulla och ekonomiskt hållbara lösningen att investera i en ny isyta och fler omklädningsrum intill dagens ishall, Nelson Garden Arena. Denna placering nära skolorna, Tinghallen och Bollhallen sparar tid och är mer trafiksäker för unga i alla åldrar. Vi är också medvetna om att det finns visst renoveringsbehov i nuvarande hall. Centerpartiet är positiva till en utökad, trivsam restaurangdel med mottagningskök och stekbord.

Bygger vi intill nuvarande ishall, kan vi dessutom ha en ny isyta på plats inom en betydligt närmare framtid än vad en annan lösning skulle innebära.

Hockeyn är historisk i Tingsryd och har satt kommunen på kartan. Kommunen, och därmed skattebetalarna, har över tid tagit och tar fortfarande ett stort ekonomiskt ansvar för föreningsverksamheten på is i Tingsryd. Under åren har kommunen stått för den absolut största delen av kostnaderna för driften av ishallen. Om vi är realister lär denna fördelning bestå. Därför är det utmärkt att den politiska majoriteten i kommunen, S, M och KD, nu har satt ned foten när det gäller hur mycket kommunen maximalt kan mäkta med i ökade driftkostnader för isidrott framöver.

Från Centerpartiets sida menar vi att politiken bör vara än tydligare. Vi anser att driftkostnaden för framtida isytor inte får överstiga 13,5 miljoner kronor oavsett vilka som inledningsvis står som finansiärer. Vi menar att risken är överhängande att den totala driftkostnaden i slutändan ändå kommer att belasta Tingsryds kommuns skattebetalare. En kraftig och plötslig lågkonjunktur upplever vi just nu, och detta kan hända igen. Vi måste ha en hållbar ekonomi för kommunens kärnverksamhet – skola, vård, omsorg, räddningstjänst, infrastruktur och bibliotek.

Isytor är kostsamma år efter år och kräver långsiktighet och god framförhållning angående de kostnader som detta innebär. Det räcker inte att se enbart några år framåt. Vi måste ha en plan för att klara de framtida driftkostnaderna hela anläggningens livslängd. Centerpartiet menar att under överskådlig tid kommer Tingsryds kommun behöva stå för merparten av de driftkostnader som blir följden av det så kallade arenabeslutet.

I kommunen har vi sedan byggandet av äldreboendet Örnen god erfarenhet av att stegvis bygga upp en pott för kommande ökade driftkostnader. Medan denna pott byggs upp till sin slutliga nivå, kan de årliga summorna potten växer med användas till utvecklingsprojekt runtom i kommunen. Detta gillar vi i Centerpartiet. Vi ser gärna att hela kommunen får möjlighet att ta del av nya satsningar.

Det lönar sig att ha fler chefer bland kvinnor och fler kvinnor som chefer

Sveriges Kvinnolobby har tagit fram en rapport som visar att det lönar sig att ha fler chefer på kvinnodominerade arbetsplatser. På enbart ett par års sikt kan man räkna hem satsningar. Hur kan detta vara möjligt, kanske du undrar.

Jo, det finns sedan tidigare kunskap om att varje chef ska ha ansvar för max trettio medarbetare till exempel när det gäller att ha utvecklingssamtal, göra personliga kompetensplaner och sätta lön. Det innebär att man också har möjlighet att följa medarbetarna i vardagen, se hur de mår, ha en dialog och göra de anpassningar som behövs.

En sådan chefstäthet ger en mycket bättre arbetsmiljö både för cheferna och de anställda. Stress och otillfredsställelse leder till sämre mående, lägre prestation, sjukskrivning eller att man helt lämnar arbetsplatsen. Förutom allt lidande så kostar detta mycket pengar både för samhället och kvinnorna. I exemplet man kan läsa om i Dagens Samhälle räknar man hem merkostnaden vid förtätning med chefer redan efter två år på en arbetsplats med 2000 anställda. Man går från 45 anställda per chef ner till 30.

Kvinnodominerade arbetsplatser är oerhört viktiga i samhället, oavsett vem som står för driften. Vi har inte råd att slarva med ledarskapet där, varken när det gäller kompetens eller antal chefer. Alla har rätt att må bra på sin arbetsplats.

Hur hittar vi chefsämnen då? Vi inom Centerkvinnorna lyfter fram kvinnors företagande i samband med 8 mars och internationella kvinnodagen varje år. Det finns flera skäl till varför vi gör det. Ett av dem är att genom företag som drivs av kvinnor får vi fram förebilder, och dessa förebilder kan även gå vidare och bli chefer över fler än sig själva. Hälften av mänskligheten är kvinnor, och det är dags att ta vara på den kompetens som finns runtom samt uppmuntra till och underlätta för nyföretagande.

Den förödande debatten om företagande eller inte inom vård, skola och omsorg har fått negativa effekter när det gäller nyföretagande bland kvinnor. Vem vågar satsa om förutsättningarna inte är stabila? Jag hoppas verkligen trenden vänder, så att vi framöver får fler företag drivna av kvinnor att lyfta fram.

En annan sida av kvinnors ledarskap är att det är lönsamt. Företag med kvinnor i ledningsgrupp eller styrelse visar upp högre vinst. Fler perspektiv och tillskott av annan kompetens får företagen att lyckas bättre.

Den här veckan i mars blir det tårtor, diplom och pepp till kvinnor som driver företag. Resten av året får vi jobba för att förändra kvinnors arbetsmiljö till det bättre samt underlätta nyföretagande.

Ett oskrivet blad av framtidstro

Mitt i avkoppling och samvaro kring helgerna har vi också vänt blad i kalendern. Vi har tackat 2010-talet för god kamp och tagit oss an ett nytt decennium, med olika förväntningar. Jag funderar över vad jag vill se under 2020 och de närmaste par åren.

Främst önskar jag naturligtvis hälsa och glädje för barn och barnbarn med familjer. De är ju framtiden. I min hemsocken Älmeboda välkomnar vi de nyfödda så här års med ett lokalt barnbidrag samt numera även en barnbok där någon form av funktionsvariation förekommer i berättelsen och på bild. Det är ett sätt för föreningar och företag att visa att bygden vill framåt. I år firar vi 20 år med lokala barnbidraget. Vi har också en stipendiefond för ungdomar härifrån som studerar vidare på heltid. Den är instiftad av en lyckosam emigrant redan i början på 1950-talet. Det är ett sätt att lyfta studenter framåt i all enkelhet.

Jag grunnar på vad det faktum att barnkonventionen nu blir svensk lag kan komma att innebära, inte bara för mina egna barnbarn utan för alla barn i landet. Jag hoppas verkligen att barn och ungas röster kommer att bli mera lyssnade till samt få spela större roll i deras egna angelägenheter och i samhället i stort.

Fiberutbyggnaden i Tingsryds kommun och ambitionen att i stort sett alla som vill ska kunna nå ett stamnät med snabbt bredband är på gång att realiseras. I Älmeboda socken ansluter vi enstaka kunder nära stamnätet. Den ena fiberföreningen hjälper nu till att sudda ut vita fläckar i Linneryds socken. Snart är samtliga kommunala lägenheter anslutna till fiber över hela kommunen. Detta är en jämlikhetsreform och en förutsättning för att företagande och studier ska kunna ske runtom i kommunen, men också vård och omsorg.

När det gäller hälso- och sjukvård, som jag är förtroendevald inom, hoppas jag oändligt mycket på stärkandet av och utvecklingen inom den nära vården. Den ska ha vårdcentralerna som nav, med djup samverkan med främst kommunal hemsjukvård och ambulans. Den måste bli tillräckligt attraktiv och nytänkande för att ha kompetens att serva sina upptagningsområden efter invånarnas och de listades behov. Du ska bli smidigt omhändertagen av din vårdcentral antingen på plats eller i hemmet. Det är oerhört viktigt att den nya nära vården finner sina former mycket snart. Därefter ska innehållet i det nya sjukhuset i Växjö både planeras och dimensionernas. Partierna är överens om riktningen.

I Tingsryd har jag förmånen att vara med om utvecklingen av våra kommunala bostäder. Där har vi ett spännande pilotprojekt inom nybyggnad på gång, som ska ge hyreslägenheter folk i olika åldrar har råd att bo i. Samtidigt gör vi absolut inte avkall på kvalitet eller estetik. På Tingsmålavägen i Tingsryd uppför vi tolv lägenheter i olika storlekar i en första etapp, med plats för två ytterligare etapper. Planen är att bygga bra bostäder till lägsta möjliga kostnad till stor del med egen personal, sedan grund, rördragning och stomme är klara. På så sätt utnyttjar vi tiden bättre. Mot slutet av 2020 har vi facit. Min framtidstro är många studiebesök samt nöjda hyresgäster.

Detta är mina närmaste framtidsfunderingar förutom kulturen. (Den behöver en egen artikel.) Vilka är dina?