Förändring - hur farligt kan det vara?

De senaste dagarna har jag funderat mer än vanligt på hur vi människor är funtade inför förändring. Själv tycker jag det är intressant och välkomnar nya företeelser för det allra mesta.

 

I pandemin har vi alla blivit tvungna att anpassa oss både enligt rekommendationer och utifrån smittoläge. Det har blivit stora omställningar – jobba på distans, umgås med högst en familj, handla på distans eller på udda tider samt avstå mycket fritidsaktiviteter. Nu har denna situation pågått så pass länge att det livet blivit det nya normala, även om vi längtar tillbaka till ökad frihet. Vi människor har alltså egentligen lätt för att anpassa oss utan att därför förgås. Nu ryggar vi ju nästan tillbaka om någon gör en antydan till att hälsa i hand eller annat ”närgånget” inom en och en halv meter. Men här handlar det trots allt om hälsa och överlevnad samt i olika hög grad att också ta hänsyn till andra. Det rör alltså främst egot ifall vi går till botten. 

Men när en arbetsplats ska förändras för att behoven, regelverket, tiden och trenderna redan har gjort det, då är det annat ljud i skällan. Vi vet att förändring föder motreaktioner hos ett fåtal, men hur farligt kan det vara att jobba i team jämfört med att sitta ensam och försöka lösa allt? Vad kan hända mer än att cirklarna rubbas för att snart lägga sig fint till rätta igen? Vad är det man är så förtvivlat rädd för så att man låter det engagerande jobbet förfaras, bekämpar ledning och styrelse samt mycket lite blir uträttat? 

Eller när en helt annan arbetsplats ska flyttas och nybygge planeras på annan geografisk plats. Det ursprungliga läget har varit omdiskuterat i decennier, trafikmässigt trångt trots att det handlar om att rädda liv. Då är motståndet starkt hos vissa grupper, framför allt helt utomstående, självutnämnda förståsigpåare och pensionärer från den aktuella verksamheten. Här grunnar jag på att dessa tar nybyggnation och flytt som en kritik mot hur det varit, snarare än en välkommen förbättringsåtgärd för den pågående och framtida verksamheten. 

Vem vill jobba i en ständig byggarbetsplats? Hur ska man kunna garantera säkerheten bland damm och stoff? Omflyttningar flera gånger om under åren framöver, och ännu krångligare trafik när byggmaterial och maskiner ska transporteras fram och närlagras. För att inte tala om risken för totalt byggstopp när man kommit en bit på väg och okänd faktor slår till. 

Vad är folk rädda för? Jag skulle önska att fler kunde göra som den personal som omfamnar förändring och ser fram emot att få planera sin verksamhet på ett modernt, ändamålsenligt och arbetsmiljömässigt gott sätt. Jag skulle på den andra arbetsplatsen önska mig ett synsätt som ja, men detta kan vi väl pröva. Kan andra jobba så här, så varför inte vi? Vad är det värsta som kan hända? Att det nya blir bättre än det gamla välkända…  

Vi måste framåt tillsammans nu när samhället kan öppna upp igen, och då har vi varken tid eller kraft att lägga energi på rädslor och konflikter. I stället för enbart håll i och håll ut, behöver vi nu lägga till ledorden håll ihop! 

 

 

 

Vem betalar ditt besök hos nätläkare?

I veckan var det dags för mig att hämta ut astmamedicin. Jag gynnar det lokala apoteket, för service behövs nära för många människor. Tar min kölapp till recept och ser mig omkring medan jag väntar en kort stund.

På golvet finns stora klisterlappar, vilka basunerar ut samverkan med en privat nätläkare. Vid kortläsaren för betalning sitter mindre varianter med samma budskap. Då vädrar jag min frustration lugnt och tydligt innan jag handlar.

Just detta apotek är samlokaliserat med offentligt driven vårdcentral och hyr sina lokaler av offentlig verksamhet. Det är dessutom Apoteket AB, som tidigare var helt statligt. Inte någonstans ser jag skyltar med uppmuntran till 1177.se. På 1177.se kan man få rådgivning av olika slag, boka eller boka om tider, förnya recept, läsa sin journal mm.

Damen bakom plexiglaset och disken ursäktar med att det bara handlar om efter stängningstid. ”Samverkan med lokala vårdcentralen är så bra.” Jaså! Vet du som läser dessa rader vem som betalar den stora summan för ditt nätläkarbesök? Det gör din egen, nära vårdcentral! Vill du (och Apoteket AB) urholka ekonomin för din nära vårdcentral?

Även om apotekets tanke är att hänvisa till nätläkare kvällar och helger, så lär sig folk ett beteende. Risken finns att Svensson underminerar sin vårdcentral även dagtid på vardagar.

Om man inte är nöjd med sin nära vårdcentral ska man tala om det. Hjälper inte det ska man byta, där alternativ finns. Men hos nätläkaren kan du inte få allt uträttat. Hen kan inte känna på din onda kropp eller bedöma hur påverkat allmäntillståndet är. Återbesök och uppföljning – glöm det! Hos nätläkaren får du enbart lågt hängande frukter. Men din nära vårdcentral får betala dyrt! Det är nämligen den som betalar den stora kostnaden, fastän du inte anlitat dem.

Privat vård behövs på alla sätt. Den går före många gånger i utvecklingen, har korta beslutsvägar och en kostnadsmedveten personal. Konkurrens driver framåt. Privata, nära och fysiska vårdcentraler är helt nödvändiga för att vi ska täcka upp den nära vården i Kronoberg. Där finns möjlighet till allt det som nätläkarna inte kan ge, liksom hos offentliga.

I Region Kronoberg pågår just nu, precis som i övriga landet, en stor omställning inom hela vården. Det finns möjlighet till nätläkarbesök även hos oss. Utbyggnad pågår och vi samverkar med övriga Sverige. Det är också möjligt att boka tid via nätet och andra tjänster tillkommer löpande, till exempel att kunna provta sig själv hemifrån i kontakt med sin nära vårdcentral. Offentlig vård är en stor organisation och därmed inte lika snabbfotad vid stora skiften. Men du kan påverka som invånare i regionen både direkt varje dag och slutligen på valdagen.