Positivt grönt mitt i pandemin

Redan tidigare år har jag noterat och kommenterat att Gröna vågen 2.0 var på gång. Exempelvis växer Stockholm numera enbart genom sin egen kraft, inte genom omtalade busslaster som flyttar in. In- och utflyttning balanserar i stort.

Under corona har denna gröna våg förstärkts rejält. Jakten på bostäder på landsbygden vittnar både fastighetsmäklare och spekulanter om, liksom om kraftigt ökade bostadspriser.

Min egen tolkning är dels en tidig önskan om att ha möjlighet att i högre grad vara självförsörjande och ha möjlighet till lite odling och några höns för det egna hushållet. I kombination med det en önskan om att bo närmare naturen och ha ett lägre tempo.

Det som pandemins villkor bidragit till är olika delar, dels behov av bättre bostad som inkluderar plats att jobba hemifrån eftersom man spenderar mer tid i sitt eget hem, dels ytterligare påminnelse om att trängsel kan vara onyttigt för hälsan. Vidare tror jag att stängda gränser i kombination med oro för att åka utomlands gör att fler uppskattar ledighet i Sverige, och då kan en stuga någonstans poppa upp som lösning.

Som både ivrare för landsbygdens utveckling och oförbätterlig boende där, gläder jag mig oerhört över möjlighet till större underlag för service och verksamhet av olika slag, påfyllda hus och skolor liksom föryngring i byar och föreningsliv.

Nu krävs det att både konsulter, kommunledningar och myndigheter tar till sig att denna utflyttning, Gröna vågen 2.0, pågår på bred front samt planerar och agerar därefter. Det duger inte längre att exempelvis enbart titta på SCB:s statistik fram till 2018 och dra slutsatser av den. Man måste se verkligheten nu – vi är i ett så kallat paradigmskifte.

Det gäller att omfamna och ta in utflyttningstrenden, rucka på planerna för landsbygden i positiv riktning samt tacksamt notera att landsbygden äntligen ses som både hälsofrämjande och lockande att flytta till.

Vi som redan finns i det gröna har ett stort ansvar att välkomna, inkludera och när det behövs bistå våra nya grannar. De är så efterlängtade på alla sätt!

Folket går före – när kommer resultat från regeringen?!

 Från Finland kommer nu rapport att flytt sker från större städer till mindre orter och landsbygd som en insikt av Corona. Här i Sverige var trenden redan påbörjad före Corona, men nu är intresset för att vistas i naturen samt bo och verka utanför storstäderna på rejäl uppgång. Folk har upptäckt att det är hälsosammare att bo glesare, ha mindre stress, kunna odla lite till husbehov och ha närmre till återhämtning och njutning i naturen. Corona har helt enkelt gett Gröna vågen 2.0 en ordentlig skjuts framåt. Ett påtagligt bevis är årets huspriser i vår region. I stället för att sjunka har landsbygden sett hur häpnadsväckande summor betalas för hus i gott läge.

Statens landsbygdsutredning från 2017 radar upp hela 75 olika förslag för att stärka och underlätta landsbygdens utveckling i vårt land. I år, då regeringen är halvvägs genom mandatperioden, har organisationen Hela Sverige ska leva i en rapport granskat i hur hög grad de 75 förslagen är genomförda respektive bearbetade. Det är tyvärr nedslående läsning. Frågor har ställts till departement, myndigheter och statliga verk för att få fram rapporten. Enbart tre (3) av förslagen är genomförda. Ett trettiotal är delvis berörda, oftast genom att tillsätta en utredning. Detta betyder att hittills är mer än hälften lämnade åt sitt öde. Samtidigt vet vi att den statliga landsbygdsutredningen tydligt framhöll att det är viktigt att samtliga punkter genomförs.

De tre punkter som anses genomförda handlar om snabbt bredband i hela landet och kulturspridning på landsbygd. Samtidigt, som jag tidigare berättat, är medlen till utbyggnad av snabbt bredband i hela landet mikroskopiska för att målen ska kunna nås. Detta framgår i en annan rapport från Hela Sverige ska leva. Samtidigt går vi nu över till mer digitalt arbete, konferenser och utbildning. Naturligtvis behåller vi detta digitala arbetssätt även efter Corona. Då behöver hela landet vara rustat. Det sparar miljön.

Att på olika sätt underlätta för byggnation på ren landsbygd, att underhålla och uppgradera vägar, att förbättra järnvägens kapacitet liksom fortsatt ökad täckning av både mobiltelefoni och snabbt bredband är avgörande. Samhällsservice inom räckhåll. Vi ska kunna bo och verka där vi önskar och mår väl av, inte där myndigheter pekar ut.

Under pandemin har det också blivit övertydligt för det stora flertalet att vi behöver bli mer självförsörjande i landet när det gäller varor i allmänhet och livsmedel i synnerhet. Lant- och skogsbrukssektorn är en av våra stoltheter i Sverige. Vi har kommit långt i den gröna omställningen och har stor respekt för naturen. Makten över den egna markens och skogens värde är grundläggande.

Vi behöver ha beredskap för denna önskade omställning från storstäderna ut i landet, beredskap för att kunna omfamna Gröna vågen 2.0. Mycket kan vi göra ute i kommuner och regioner, men inte allt. Lagstiftning sker i Riksdagen och regeringen ger direktiv till myndigheter och verk. Med denna hälsosamma trend minskar också risken för infarkt i storstäderna både vad gäller infrastruktur och boende. Det ligger alltså både i den lilla och stora bygdens intresse att regeringen får tummen ur och ser till att landsbygdsutredningens punkter aktivt genomförs. Det känns som nu eller aldrig – faktiskt med hjälp av Corona.

Litenhet och närhet fördelar i nya nära vården

 Det har varit uppenbart att Kronobergs hanterbara storlek och väl upparbetade samverkan har underlättat för sammanhållning och likartat upplägg på vård, omsorg och testning nu under pandemin. Vi känner också till övriga regioners ”avundsjuka” på det goda samarbetet inom vården mellan regionen och kommunerna i vårt län. Detta är något vi ska vårda och bygga vidare på in i den nya nära vården som nu växer fram. Kommunerna måste involveras aktivt i detta framtidsjobb, då stor andel av sjukvården (ca 20 procent) sker just inom kommunerna.

Våra ca 200 000 invånare har nära till sin vårdcentral. Vårdcentralerna ska vara navet i den nya närsjukvården. Det är därifrån mobila läkaren ska utgå för att tillsammans med den kommunala sjuksköterskan ansvara för och besöka sköra, främst äldre patienter med stort vårdbehov. Om detta är alla politiskt överens.

För att detta arbete ska fungera väl och vara väl utnyttjad tid behövs kännedom om patienterna och tillit från deras sida. Då är det självklart att man verkar decentraliserat bland patienterna och följer dem genom olika skeden i livet. Återigen är vår utspridda närsjukvård en fördel inför den omställning som sker. Vi har infrastrukturen till det yttre och håller nu på att fylla den med delvis nya kompetenser och framför allt nya arbetssätt och processer. Teamarbetet blir lika viktigt här som i operationssalen. Pilotprojektet Hemsjukhuset i Ryd utvidgas nu till Tingsryd. Det är en test av borgholmsmodellen, som politiken väntar sig införs i hela Kronoberg.

En kraftig satsning pågår sedan några år inom Region Kronoberg på att utbilda egna specialistläkare med inriktning mot den nära vården. Vi ser starkt ljus i tunneln när det gäller bemanning och kontinuitet just på läkarsidan där. Nya, moderna arbetssätt för patienters delaktighet, överenskommelse om och insikt i hur vården ska ske bidrar till detta. Vidare att vi tar digitala möjligheter till hjälp i rutinärenden som tidsbokning, täta provtagningar som kan ske i hemmet av patienten själv, digitala kallelser och att patienten själv bidrar med underlag till sin journal samt att röstigenkänning kan avlasta de medicinska sekreterarna. Videobesök ökar i våra egna kanaler. Allt detta ger avsevärt mer resurser till själva vården och dialog om förebyggande hälsovård.

Fast vårdkontakt är och ska vara tryggheten för kroniker och patienter med allvarlig sjukdom i vardagen, där samordning av flera vårdgivare behövs. Den fasta vårdkontakten är lotsen som har koll på vårdplan, behandling och provtagning och som patienten håller kontakt med löpande och vice versa. Fast vårdkontakt ska vara namngiven i vårdplanen.

Jag är övertygad om att flera regioner framöver även kommer att vara ”avundsjuka” på vår decentraliserade infrastruktur när det gäller vårdcentraler nära invånarna. Detta i en tid då sjukhusens dominerande roll inom sjukvården omdanas och kompetens förs ut i närsjukvården. Vi ska naturligtvis utföra så mycket vård som möjligt nära de berörda. Ambulansen är ingen kollektivtrafik för sköra äldre, utan dessa ska kunna vara trygga i sina egna boenden med visshet om att kända doktorn kan komma.