Förändring - hur farligt kan det vara?

De senaste dagarna har jag funderat mer än vanligt på hur vi människor är funtade inför förändring. Själv tycker jag det är intressant och välkomnar nya företeelser för det allra mesta.

 

I pandemin har vi alla blivit tvungna att anpassa oss både enligt rekommendationer och utifrån smittoläge. Det har blivit stora omställningar – jobba på distans, umgås med högst en familj, handla på distans eller på udda tider samt avstå mycket fritidsaktiviteter. Nu har denna situation pågått så pass länge att det livet blivit det nya normala, även om vi längtar tillbaka till ökad frihet. Vi människor har alltså egentligen lätt för att anpassa oss utan att därför förgås. Nu ryggar vi ju nästan tillbaka om någon gör en antydan till att hälsa i hand eller annat ”närgånget” inom en och en halv meter. Men här handlar det trots allt om hälsa och överlevnad samt i olika hög grad att också ta hänsyn till andra. Det rör alltså främst egot ifall vi går till botten. 

Men när en arbetsplats ska förändras för att behoven, regelverket, tiden och trenderna redan har gjort det, då är det annat ljud i skällan. Vi vet att förändring föder motreaktioner hos ett fåtal, men hur farligt kan det vara att jobba i team jämfört med att sitta ensam och försöka lösa allt? Vad kan hända mer än att cirklarna rubbas för att snart lägga sig fint till rätta igen? Vad är det man är så förtvivlat rädd för så att man låter det engagerande jobbet förfaras, bekämpar ledning och styrelse samt mycket lite blir uträttat? 

Eller när en helt annan arbetsplats ska flyttas och nybygge planeras på annan geografisk plats. Det ursprungliga läget har varit omdiskuterat i decennier, trafikmässigt trångt trots att det handlar om att rädda liv. Då är motståndet starkt hos vissa grupper, framför allt helt utomstående, självutnämnda förståsigpåare och pensionärer från den aktuella verksamheten. Här grunnar jag på att dessa tar nybyggnation och flytt som en kritik mot hur det varit, snarare än en välkommen förbättringsåtgärd för den pågående och framtida verksamheten. 

Vem vill jobba i en ständig byggarbetsplats? Hur ska man kunna garantera säkerheten bland damm och stoff? Omflyttningar flera gånger om under åren framöver, och ännu krångligare trafik när byggmaterial och maskiner ska transporteras fram och närlagras. För att inte tala om risken för totalt byggstopp när man kommit en bit på väg och okänd faktor slår till. 

Vad är folk rädda för? Jag skulle önska att fler kunde göra som den personal som omfamnar förändring och ser fram emot att få planera sin verksamhet på ett modernt, ändamålsenligt och arbetsmiljömässigt gott sätt. Jag skulle på den andra arbetsplatsen önska mig ett synsätt som ja, men detta kan vi väl pröva. Kan andra jobba så här, så varför inte vi? Vad är det värsta som kan hända? Att det nya blir bättre än det gamla välkända…  

Vi måste framåt tillsammans nu när samhället kan öppna upp igen, och då har vi varken tid eller kraft att lägga energi på rädslor och konflikter. I stället för enbart håll i och håll ut, behöver vi nu lägga till ledorden håll ihop! 

 

 

 

Vem betalar ditt besök hos nätläkare?

I veckan var det dags för mig att hämta ut astmamedicin. Jag gynnar det lokala apoteket, för service behövs nära för många människor. Tar min kölapp till recept och ser mig omkring medan jag väntar en kort stund.

På golvet finns stora klisterlappar, vilka basunerar ut samverkan med en privat nätläkare. Vid kortläsaren för betalning sitter mindre varianter med samma budskap. Då vädrar jag min frustration lugnt och tydligt innan jag handlar.

Just detta apotek är samlokaliserat med offentligt driven vårdcentral och hyr sina lokaler av offentlig verksamhet. Det är dessutom Apoteket AB, som tidigare var helt statligt. Inte någonstans ser jag skyltar med uppmuntran till 1177.se. På 1177.se kan man få rådgivning av olika slag, boka eller boka om tider, förnya recept, läsa sin journal mm.

Damen bakom plexiglaset och disken ursäktar med att det bara handlar om efter stängningstid. ”Samverkan med lokala vårdcentralen är så bra.” Jaså! Vet du som läser dessa rader vem som betalar den stora summan för ditt nätläkarbesök? Det gör din egen, nära vårdcentral! Vill du (och Apoteket AB) urholka ekonomin för din nära vårdcentral?

Även om apotekets tanke är att hänvisa till nätläkare kvällar och helger, så lär sig folk ett beteende. Risken finns att Svensson underminerar sin vårdcentral även dagtid på vardagar.

Om man inte är nöjd med sin nära vårdcentral ska man tala om det. Hjälper inte det ska man byta, där alternativ finns. Men hos nätläkaren kan du inte få allt uträttat. Hen kan inte känna på din onda kropp eller bedöma hur påverkat allmäntillståndet är. Återbesök och uppföljning – glöm det! Hos nätläkaren får du enbart lågt hängande frukter. Men din nära vårdcentral får betala dyrt! Det är nämligen den som betalar den stora kostnaden, fastän du inte anlitat dem.

Privat vård behövs på alla sätt. Den går före många gånger i utvecklingen, har korta beslutsvägar och en kostnadsmedveten personal. Konkurrens driver framåt. Privata, nära och fysiska vårdcentraler är helt nödvändiga för att vi ska täcka upp den nära vården i Kronoberg. Där finns möjlighet till allt det som nätläkarna inte kan ge, liksom hos offentliga.

I Region Kronoberg pågår just nu, precis som i övriga landet, en stor omställning inom hela vården. Det finns möjlighet till nätläkarbesök även hos oss. Utbyggnad pågår och vi samverkar med övriga Sverige. Det är också möjligt att boka tid via nätet och andra tjänster tillkommer löpande, till exempel att kunna provta sig själv hemifrån i kontakt med sin nära vårdcentral. Offentlig vård är en stor organisation och därmed inte lika snabbfotad vid stora skiften. Men du kan påverka som invånare i regionen både direkt varje dag och slutligen på valdagen.

 

Dags för ett nytt scenkonsthus i Växjö - JA!

Replik till insändare 21-03-04 där respons efterlystes från övriga partier.

Centerpartiet skriver mer än gärna under på hela insändaren från Liberalerna, med det tillägget att ensam åstadkommer man sällan något i politiken. Även Centerpartiet har bidragit till både debatt och besluts-fattande när det gäller att förbättra arbetsmiljön i nuvarande trånga och tungrodda teaterlokaler på Ringsberg samt att driva på utvecklingen mot ett helt nytt scenkonsthus för Regionteatern Blekinge & Kronoberg. Vi har haft artiklar publicerade både 2020 och tidigare.

Vi är lyckliga innehavare av en regionteater i framkant, med stort driv, nyfikenhet och mod samt inte minst flexibilitet nu under pandemin. Den väcker intresse såväl nationellt som internationellt och lockar långväga publik. Regionteatern skulle kunna ta emot betydligt fler besökare per föreställning. Teatern är och ska vara scenkonsthus för både Blekinge och Kronoberg, men publikintresset är alltså betydligt vidare.

Styrelsen för regionteatern har nu lämnat ett konsultuppdrag för att ta fram ett koncept på vad en ny teaterbyggnad bör rymma och hur den ska utformas. Spännande är bara förnamnet!

Ett nytt scenkonsthus tar lång tid att förverkliga. För regionteaterns utveckling och för personalens skull behövs det tydliga framtidsbesked nu. Vi i Centerpartiet lämnar pucken vidare till flera spelare på banan. Vilket mål siktar ni andra mot? Kulturhungern är stor.

Britt-Louise Berndtsson, ledamot C Regionteatern Blekinge & Kronoberg

Andreas Håkansson, ledamot C i Kulturnämnden Region Kronoberg samt distriktsordförande C

Andreas Olsson, kommunalråd C Växjö kommun

Sven Sunesson, regionråd C Region Kronoberg

Nollvision hot och våld mot förtroendevalda

I vårt land har vi valt att styra genom demokratiska val och demokratiska beslut. Alla har möjlighet att säga sin mening på ett respektfullt sätt i debatten. När majoritets-beslut är fattat, gäller detta tills nytt demokratiskt beslut säger något annat.

Inför alla beslut är tydliga och transparenta underlag, information åt alla håll och ofta även dialog med medborgarna nödvändigt. Detta för att förståelse för majoritetens förslag ska kunna uppstå, men även för att nya perspektiv och lyhördhet ska kunna skapa kompro-misser. Det är sakfrågan som diskuteras, inte olika partiföreträdare. Dessa ska kunna umgås över en fika efter sammanträdet.

Ibland ser vi att partier annonserar efter nya kandidater till sina kommande valsedlar. Det är inte alltid enkelt att kombinera jobb, privatliv och fritid med att vara förtroende-vald. Därför måste vi inom partierna ha koll på stämningen och arbetsmiljön. Det bör finnas utrymme för god gemen-skap och att ha kul då och då i politiken, precis som på vilken arbetsplats som helst.

De nyheter som når oss om förskräckliga hot mot förtroendevalda och deras familjer är totalt oacceptabla och skrämmande. De är också direkt kontraproduktiva när det gäller demokratins fortlevnad. Vem vill utsätta sig för detta frivilligt nu och framöver? 

I år är tredje året vi firar demokratin 100 år. Vi fullmäktige-ordföranden i Kronoberg tar kraftfullt avstånd från hot och våld av alla slag inom politiken, liksom i samhället i stort. Vi önskar att kommande generationer ska kunna fira flera demokratijubiléer. Vi kräver respekt människor emellan och att förtroendevalda och sympatisörer kan skilja på sak och person.

Måste vi flytta till ambulansen?

Radio Kronoberg har i ett par inslag på nyåret lyft fram statistik över hur lång tid det tar för ambulansen att nå nödställda. Siffrorna är särskilt intressanta då Region Kronoberg under 2018 placerade ut ytterligare en ambulans i Hovmantorp, i Lessebo kommun. Denna ambulans skulle kunna serva både i sitt närområde samt in i Uppvidinge och Tingsryds kommuner. Vidare har regionen ökat antalet lättambulanser, så de andra rullande ”minisjukhusen” kan koncentreras på akuta utryckningar

Resultatet? Mycket glädjande och helt enligt plan har utryckningstiderna minskat tydligt inom Lessebo kommun. Däremot märks ingen förbättring i statistiken i Uppvidinge eller Tingsryd, dit utryckning tar längst tid. Samtidigt har de akutlarmen ökat och vi har en växande befolkning, med hög medelålder på många håll samt en pandemi under senaste året.

Hur ska vi framöver lyckas göra Kronobergs län ännu mer jämlikt, rundare, vad gäller ambulansens utryckningstider? För minuter sparar liv och behållen livskvalitet. Den frågan har flera svar. En sak är säker – vi ska inte behöva flytta till ambulansens närhet även om vi är riskpatienter, för ambulanserna rullar på vägarna. Runtom i länets ytterkanter hjälper dessutom andra regioners ambulanser till, ifall någon av dessa för tillfället befinner sig närmast den larmande.

Orsakerna till ökade prio-1-larm bör analyseras. Därefter åtgärder enligt vad som kommit fram. Vi behöver kunna nå uppsatta mål.

Vi måste även se oss omkring efter goda idéer från andra håll. Region Kronberg samverkar redan med räddningstjänsten runtom i länet vid larm genom ”i väntan på ambulans”. Ofta kommer räddningstjänsten först ut till exempel vid en trafikolycka och kan ge första hjälpen samt rapportera vidare om skadeläget. Numera dras resurser ner inom räddningstjänsten i kommunerna och därmed blir det svårare att räcka till.

I Västra Götalands Fyrbodalsområde, som liknar våra bygder, har ett intressant samarbete inletts med ambitionen vård på rätt nivå. Där är hemsjukvården involverad inom ”i väntan på ambulans” vid prio-1-larm. Där samverkar ambulans, hemsjukvård, hemtjänst, vårdcentral/ jourläkarcentral och en avdelning för direktinläggning av multisjuka patienter över 75 år. De senare behöver alltså inte tillbringa timmar i sträck i väntan på akuten. Hemsjukvård och hemtjänst är ute i bygderna på sina ordinarie turer och kan därmed också vara närmast ett akut larm för att hjälpa till, om det inte hindrar deras ordinarie arbete. Dessutom kan hemsjukvård eller hemtjänst titta till en patient, som inte behövt bli inlagd på sjukhus, efter det akuta omhändertagandet och är då redan insatta i läget. Kompetens krävs och gemensamma utbildningar genomförs.

Nytänkande utanför boxen, att knycka goda idéer av våra grannar samt skruva i den egna verksamheten i kombination med ny teknik är en del av svaren på frågan ovan. Det behöver inte nödvändigtvis handla om enorma pengar och absolut inte att invånare ska flytta.

Vi ska nyttja smålänningens finurlighet och kombinera den med skicklig personal och gott samarbete över huvudmannagränser. Inom Kronoberg har vi gott samarbete och det kan vidareutvecklas framåt.

”Hur hanterar vi folkets röst?”

Med valet i USA i färskt minne och då vi nu ska fira avskalad jul- och nyårshelg, hoppas jag att du har tid att skänka en tanke åt demokratin. Denna 100-åring är så viktig för oss alla och för vårt land att den firas tre år i rad – 2019, 2020 och 2021. Beslut och genomförande skedde i flera steg i Sverige. Riksdagsvalet 1921 innebar att de första fem kvinnorna tog plats i Riksdagen. Vi var sist i Norden med att införa rösträtt för kvinnor. Slutlig rösträtt för alla fick vi först 1989, då även kognitivt funktionsnedsatta inkluderades.

På senaste regionfullmäktige lyfte jag 100-årsjubiléet och hur vi alla måste hjälpas åt att vårda demokratin. Vi såg små jubileumsfilmer från Riksdagens hemsida och från Markaryds kommuns hemsida. Markaryd har inrättat ett ungdomsinskott under utbildnings- och kulturnämnden, där ungdomarna kan diskutera och föra upp frågor på nämndens dagordning. På nyåret hoppas jag att vi kan mötas av jubileumsaffischer från Riksdagen i foajén på regionhuset i Växjö. Detta blir ytterligare ett litet inslag i folkbildning kring allmänna rösträtten, vilken var en hård kamp för många, även män. 

Att ha rätt att uttrycka sin grundläggande åsikt är på inget sätt självklart i världen. Även i vårt land förekommer uttalanden att diktatur vore enklare och att föredra, dvs att ha en stark ledare som bestämmer hur vår verklighet ska vara och utvecklas.  Därför är det så oerhört viktigt att fånga upp och släppa fram ungas engagemang i synnerhet, så de känner sig delaktiga och att deras frågor kommer på agendan. Vi behöver också få ständig påfyllning av kandidater till våra vallistor. 

Jag deltar digitalt mot slutet av ett seminarium från Sveriges kommuner och regioner, SKR, med rubriken ”Hur hanterar vi folkets röst”. Innehållet belyser folkomröstningar, vilket etablerade partier och många politiker ser som konkurrens till kommunal och regional demokrati. Det finns mycket att lära om process och resultat av folkomröstningar, liksom det faktum att man kan ha proaktiva folkomröstningar, där politiken ber om idéer och förbättringsförslag i en viktig fråga innan den avgörs. Medborgardialog, delaktighet, folkbildning och starkt engagemang som tas till vara står på plussidan för att inte behöva genomföra arbetskrävande folkomröstningar, liksom för mindre konflikt. Utan delaktighet ökar konfliktnivån. Används arenor för medborgardialog minskar densamma. 

Det finns goda skäl för attitydförändring och att omfamna engagemang från i synnerhet ungdomar, men också invånare i stort, utan att först kräva medlemskap i politiskt parti. Att ha verklig och äkta dialog med kommuninvånarna är inte tecken på svagt ledarskap i kommunen, utan tvärtom tecken på klokskap. Det leder till allt det positiva jag nämnt ovan, men också till att närma kommunledning till väljarna. Det leder till ökad folkbildning, och kan på sikt ge nya medlemmar i politiska partier genom att folk får smak på delaktighet och att ta ansvar. Särskilt viktigt har detta blivit i vår tid, då den lokala dagstidningen inte längre finns i varje hem. På sociala medier florerar all slags sanningar – säkrast att ha direktkontakt. 

Jag önskar er alla goda, hälsosamma helger framöver, där ni också tar en stund för att reflektera över demokratins 100 år. Väl mött sista jubileumsåret 2021!