Det som göms i snö...

Vi har papparazifotografer och grävande journalister och dessa är inga nya påfund. Dessutom är de flesta av oss människor vakna och intelligenta med möjlighet att dra egna slutsatser. Ändå agerar ledningspersoner runtom i länder, organisationer och företag mm som om allt går att dölja! Hur kan man vara så aningslös och därmed begå omdömeslösa illasinnade handlingar eftersom man räknar med att inte bli upptäckt???

Ständigt blir man ju antingen besviken eller får bekräftat det man själv misstänkt sedan länge eller funderat på. Ta det här med CIA-flygningarna via europeiska flygplatser med av USA terrorstämplade personer (utan rättegång). För att inte tala om det svenska överlämnandet av en avvisning till Egypten åt amerikanska "kollegor" som så välvilligt ställde upp. Först svarar alla att det hade vi ingen aaaaaning om. Det har INTE skett! Så kommer en rapport grundad på noggranna undersökningar som bekräftar misstankarna. Då gäller det för de inblandade att ha en mycket god förklaring dels på bristande minne, dels på varför, vem och hur det hela kunde få ske? Dvs nya lögner för att delvis dölja de ursprungliga förnekandena och mildra effekterna, när saken kommit till allmänhetens kännedom.

Nog vore det bra mycket klokare och mer humant samt mer bekvämt att ej begå dessa brott mot mänskligheten, osolidariska handlingar, etikbrott eller vad det nu handlar om?!

I vårt IT-samhälle där information lagras enkelt och länge och sprids snabbt och enkelt över hela världen ska man inte tro att man kan komma undan eller handla i det fördolda, vilket ju är bra! Det visade väl inte minst kabinettsekreterare Hans Dahlgrens (UD) besök på Telia, där hans ärende var att skriva av sina telefontrafiklistor över tsunamikatastrofens inledning. Minnet sviktade väl trots allt, och det vore ju olämpligt att ha listorna diarieförda inför stundande KU-förhör. Alltså åkte han den långa vägen genom Storstockholm och gjorde ett gediget hantverk. Tyvärr är han ju en offentlig person numera och blev igenkänd...

Det var väl någon i tidernas begynnelse som myntade begreppet den smala vägen - det är den man ska hålla sig till. Smidigt och bekvämt för alla parter (utom möjligen för kvällstidningar o dyl).