Det bästa för varje barn - Getting it right for every child

Vi jobbar för barnens bästa i Kronoberg och vi gör det tillsammans. Många gör fantastiska insatser trots olika huvudmän och ibland bristande resurser. Det handlar om skolan, socialen, vården, polisen, familjehälsan, barnahuset med flera utöver familjen.

Men jag hoppas som medmänniska och centerpartist att vi väldigt snart kan göra ännu mer och vara ännu mer effektiva. Det handlar dels om att samverka ännu mer kring barnen och att stödet ges på rätt vårdnivå och i rätt tid. Att ta emot avlastning när kön är för lång, att resurser blir tillgängliga där effektiviteten är hög.

Det handlar också om att tidigt se behov och anpassa verksamhet efter behoven, inte kräva en diagnos först. Precis som lagen säger att se varje enskilt barn som Alex, Ellen, Zarab eller Ibbe och möta deras olika behov.

Inom Region Kronoberg är vi många som otåligt väntar på att vårdens verksamheter för barn ska samlas intill varandra i barnens hus inom Centrallasarettet i Växjö enligt fattat beslut. Detta för att göra det enklare för barnen och deras familjer när de behöver kontakt med vård av olika slag. Men också för att samarbetet mellan de olika vårdspecialiteterna ska underlättas och bli ett naturligt inslag. Stora miljardinvesteringar är på gång inom Region Kronobergs tre sjukhusområden i öst och väst, men barnens hus får inte dribblas bort på ritningarna!

Några ledande personer inom kommuner och regionen har besökt Skottland för att studera deras lösning för barnens bästa, Getting it right for every child. Där samverkar skolan, vården, socialen och polisen med föräldrarna. Polisen griper in vid minsta lagöverträdelse och har samtal med föräldrarna. Skolans rektor har kontaktansvar för varje barn. 

Denna metod att ingripa tidigt och snabbt sätta in olika resurser har lett till lägre brottslighet, färre placeringar av ungdomar utanför sin familj, högre skolresultat och ökad trygghet. Detta sparar bekymmer, lidande, oro och pengar. I början av december får vi besök av representanter från Skottland för att flera ska kunna ta del. Det ska bli väldigt intressant!

För att kunna införa den skotska modellen hos oss krävs också att vi har tillräckligt med närpoliser, som får och vill stanna i våra kommuner och därmed kan bli välbekanta för invånarna som ett stöd. Detta är vi skyldiga våra barn och ungdomar – en möjlighet att få växa upp i en trygg och utvecklande miljö, där de kan, var och en, nå sin fulla potential. Tillsammans kan vi göra det möjligt!

Folkhälsa i sommar - och kultur (Juli 2017)

Javisst, tänker du, vi är ju lediga. Men det är inte alltid positivt i alla familjer. Att ha någon aktivitet att gå till, ett avbrott att åka till är guld värt. Sommaren är också då vi har mest tid att turista på hemmaplan eller att ta del av kulturutbudet.

Utbudet är också dragplåster för besökande. Eldsjälar, kulturorganisationer, studieförbund och idrottsföreningar gör ett fantastiskt jobb för att erbjuda evenemang av de mest skilda slag – allt från kollo i olika åldrar, idrottscuper, studiecirklar, öppna hembygdsgårdar och bygdegårdar, musik i kyrkor, till opera och festivaler. Varje dag finns ett jättestort utbud runtom i Kronoberg, en hel del gratis.

Javisst, tänker du, de får ju bidrag. Jo, bidragen utgör en grund, men tenderar att krympa i en del kommuner, liksom för den delen kultur- och fritidsnämnderna… Om inte det ideella arbetet fanns och eldsjälarna brann, skulle enbart offentliga bidrag inte hjälpa. Det gäller att se och uppskatta eldsjälarna runtom, så att de orkar fortsätta och så att nya kan komma till. Vi har ju sett att behovet plötsligt kan öka, som när vi fick extra många asylsökande. Då ställde ideella sektorn upp storartat och nya medhjälpare skyndade till.

Vi har ett rikt kultur- och fritidsutbud över hela Kronoberg och för alla åldrar, inte minst tack vare den regionala kulturplanen. Sedan den tillkom har utbudet för barn och ungdomar spridits över länet och alla organisatörer har uppmanats att bredda sitt utbud. Nu är det dags att tycka till och påverka den nya regionala kulturplanen, som är ute på remiss. Om du har synpunkter, så beaktas dessa och vävs in i planen, såvida det passar in i Gröna Kronobergs framtidsstrategi.

Att delta i eller ta del av kultur ger liksom djur, natur och idrott ökad folkhälsa. En lisa för själen, och kroppen. Samtidigt leder det till oväntade möten och nya bekantskaper. Det sägs ju att vi lever extra mycket ensamma i vårt land, så dessa oväntade möten gör gott. Vi får ny energi och ökad livsglädje. 

Tänk på detta när det är dags att budgetera kultur eller uppmärksamma eldsjälar! Varje satsad krona ger mångfalt igen.

Dessa förhatliga vinster eller? (Juni 2017)

Den 24 februari är sista dag att lämna synpunkter på vänsterregeringens utredning ”Ordning och reda i välfärden”. Ett viktigt datum för oss som vet att det är företagande som lägger grunden till välfärd, liksom för oss som är övertygade om att ett visst mått av konkurrens är nyttigt och utvecklande, t ex Centerpartiet.

Om utredningens förslag antas, kommer detta slå undan benen på de allra flesta av de privata företagen inom vård, skola och omsorg samtidigt som det kommer att avskräcka nya entreprenörer från att våga satsa. Anledningen är att den verkliga tillåtna vinstnivån kommer att hamna på max 2 % för mindre företag, så som förslaget är konstruerat. Kvar på marknaden blir möjligen de ”stora drakarna”.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket asfaltering som görs åt privata beställare? Den stora majoriteten av asfalt måste ändå gå till vägar och gator, tänker jag. Vägar som betalas av skattepengar. Har du hört talas om vinstförbud mot NCC, Skanska, Peab med flera mansdominerade företag? Dessa uppför oftast också de byggnader som välfärd erbjuds i – skolor, sjukhus osv. Men då är det inte fult att göra vinst – med skattepengar.

Vad borde offentlig sektor göra i stället för att stänga ner en massa småföretag? Jo, börja ställa samma krav på kommunal verksamhet som på privat. Kontrollera att både den egna kommunala vården, omsorgen och utbildningen och den privata har hög kvalitet, bra arbetsmiljö och lever efter lagar samt sina rutiner. Det är ju detta som betyder något för kommuninvånarna – att få gott resultat och att personalen har tillräckligt bra villkor och mår bra.

Varje vecka rapporterar media om brister i välfärden – där man inte lever upp till lagar och bestämmelser eller till sina egna rutiner. Den enskilda människan blir lidande eller dör. Dessa brister och missförhållanden sker oftare i offentlig regi än i privat, vågar jag påstå. Lika tragiskt oavsett. 

Det är bristerna vi ska motarbeta, inte människors drivkraft och entreprenörskap. Genom delaktighet, ständig utveckling och kvalitetsförbättring får vi både mer engagerade medarbetare och pengarna räcker till ytterligare verksamhet.

Stå på er kvinnor - även efter 74 år! (Maj 2017)

I vårt land drabbas ca 2000 kvinnor äldre än 74 år av bröstcancer varje år. I Kronoberg skulle det innebära ett 40-tal.

Socialstyrelsen har längre tillbaka satt rekommenderad åldersgräns för mammografi från 40-74 år, baserad på dåvarande forskning.

När jag och Centerpartiet i Region Kronoberg nu vill införa mammografiscreening även i högre åldrar, så kommer en mängd undanflykter. Man vill helt enkelt inte, och gömmer sig bakom riktlinjerna och brist på forskning på äldre kvinnor.

Så var det minsann inte vid mobilförbudet på rättspsykiatrin för några år sedan. Då gick Kronoberg rakryggat i spetsen för förändring och lagändring genom att t o m bryta mot LAGEN. Någon måste gå före för att förändring ska åstadkommas!

Vi vet alla att forskning på kvinnors åkommor inte är status, än mindre äldre kvinnors. Däremot har vi mångårig statistik i olika register att luta oss emot. Vi kan se att ett 40-tal kvinnor torde insjukna i bröstcancer varje år i vårt län. Vi vet också att tidig upptäckt håller nere lidande och sjukvårdsresurser. En tidig behandling är naturligtvis mer human och betingar enbart ca en tiondel av kostnaden mot en i livets slutskede.

Är då dessa drygt 10500 kvinnor i åldersgruppen 75 år och uppåt inte värda att satsa kallelser på? Vi lever allt längre och håller oss relativt sett friska längre upp i åldrarna. En 75-åring idag är ofta arbetsför, nyfiken på livet, reser, studerar, tränar, passar barnbarn och gör ideella insatser exempelvis. Kvinnor, mammor, far- och mormödrar skulle få leva längre och därmed fortsätta bidra på olika sätt. Ett gott liv i ett livskraftigt län! Centerpartiet är ensamt om att tycka så i Kronoberg.

Vid motionsbehandlingen förde Alliansen fram ett tilläggsförslag: ”Att Region Kronoberg säkerställer att kvinnor vid 74 års ålder får information om möjligheten att fortsätta boka tid för mammografi samt att risk att insjukna fortsatt föreligger efter 74 år.” Inte ens detta kan majoriteten S, V och MP ställa sig bakom!

Så kvinnor i Kronoberg över 74 år – stå på er! Notera i kalendern att själva boka tid för mammografi inför 76-årsdagen, 78-årsdagen osv. Glöm inte den egna, regelbundna undersökningen av brösten, för risken finns fortfarande även om regionen inte kallar längre.

Centerkvinnorna i landet fortsätter kampen för mammografiscreening högre upp i åldrarna, för det anser vi att kvinnorna och samhället är värda.

Nolltolerans mot sexköp (April 2017)

I veckan kunde vi ta del av glädjande nyheter i media i Kronoberg, bara det är värt att notera. Vi behöver faktiskt mer av den varan på alla plan. En sådan nyhet är att blivande mödrar i regionen är bäst i landet på att avstå från alkohol under sin graviditet. Bra jobbat alla inblandade, inklusive blivande föräldrar! En god hjälp på traven i livet för de nyfödda.

En annan viktig nyhet är att hotell i Växjö och Alvesta satsar på att upptäcka sexköp på hotell. De satsar på att utbilda sin personal inom området och därmed stärka tryggheten och sitt varumärke. Satsningen sker i samverkan med polisen. Statistik visar att en stor del prostitution sker på hotell.

Satsningen är oerhört viktigt påverkansarbete som förhoppningsvis smittar av sig och sprider sig till flera platser. Att tvingas sälja sin kropp, att vara i en sådan beroendeställning, stöttar varken självkänsla eller folkhälsa – möjligen ger det visst ekonomiskt tillflöde om man rår sig själv. Risken att bli misshandlad är mycket stor.

Trafficking – att sälja andra människor, – är en lönande business i höjd med droghandel, och ingår ofta i kriminella nätverk. Trafficking är väldigt svårt att ta sig ur på egen hand om man inte kan språket, inte känner någon och inte har kunskap om regelverket i det land man befinner sig i. Gäller både barn och vuxna, tjejer och killar.

I Sverige är det förbjudet att köpa sex. Den satsning polisen samt hotellen i Växjö och Alvesta nu gör är ett stort steg i rätt riktning för att upprätthålla denna lag, och i förlängningen komma åt grov brottslighet. Fler länder sneglar på vår lagstiftning t ex i Europa, men åsikterna går isär. Den människosyn och brist på respekt man ger uttryck för då man betalar för att utnyttja en annan persons kropp är tvärtemot alla internationella konventioner och svensk lag.

För mig som centerkvinna är det självklart att varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp, sin egen utveckling och att kunna leva i frihet.

Vinstbegränsning eller ej? (Feb 2017)

Den 24 februari är sista dag att lämna synpunkter på vänsterregeringens utredning ”Ordning och reda i välfärden”. Ett viktigt datum för oss som vet att det är företagande som lägger grunden till välfärd, liksom för oss som är övertygade om att ett visst mått av konkurrens är nyttigt och utvecklande, t ex Centerpartiet.

Om utredningens förslag antas, kommer detta slå undan benen på de allra flesta av de privata företagen inom vård, skola och omsorg samtidigt som det kommer att avskräcka nya entreprenörer från att våga satsa. Anledningen är att den verkliga tillåtna vinstnivån kommer att hamna på max 2 % för mindre företag, så som förslaget är konstruerat. Kvar på marknaden blir möjligen de ”stora drakarna”.

Hur ska vi då klara vård och omsorg, som redan i dagsläget har bekymmer med överbeläggningar, intagningsstopp, köer som växer? Då skulle det verkligen bli oordning och oreda i välfärden.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket asfaltering som görs åt privata beställare? Den stora majoriteten av asfalt måste ändå gå till vägar och gator, tänker jag. Vägar som betalas av skattepengar. Har du hört talas om vinstförbud mot NCC, Skanska, Peab med flera mansdominerade företag? Dessa uppför oftast också de byggnader som välfärd erbjuds i – skolor, sjukhus osv. Men då är det inte fult att göra vinst – med skattepengar.

Vad borde offentlig sektor göra i stället för att stänga ner en massa småföretag? Jo, börja ställa samma krav på kommunal verksamhet som på privat. Kontrollera att både den egna kommunala vården, omsorgen och utbildningen och den privata har hög kvalitet, bra arbetsmiljö och lever efter lagar samt sina rutiner. Det är ju detta som betyder något för kommuninvånarna – att få gott resultat och att personalen har tillräckligt bra villkor och mår bra.

Varje vecka rapporterar media om brister i välfärden – där man inte lever upp till lagar och bestämmelser eller till sina egna rutiner. Den enskilda människan blir lidande eller dör. Dessa brister och missförhållanden sker oftare i offentlig regi än i privat, vågar jag påstå. Lika tragiskt oavsett. 

Det är bristerna vi ska motarbeta, inte människors drivkraft och entreprenörskap. Genom delaktighet, ständig utveckling och kvalitetsförbättring får vi både mer engagerade medarbetare och pengarna räcker till ytterligare verksamhet.

Rädd på tåget - rusta upp! (Krönika 2016)

Rikets andra stad, Göteborg, har mycket att erbjuda året om. Ibland blir det tjänsteresa dit, och det finns tåg eller bil att välja emellan. Jag är tågfantast från barndomen och miljövän. Dessutom representerar jag Gröna Kronoberg. Men inför nästa göteborgstripp tål det att tänka två gånger…

Senast på hemresa med SJ var jag allvarligt rädd på sträckan mellan Göteborg och Värnamo. Utetemperaturen var inte på minus och tåget går ju inte särskilt fort. Skrikande och knakande från tågets underrede i kombination med vagnens slängande från sida till sida gjorde att jag förväntade mig en olycka när som helst. Resan var både obekväm och skrämmande. Normalt använder jag tågtid till jobb, läsning eller vila, men här var det svårt att koncentrera sig och att koppla av.

Det är helt uppenbart att Kust-till-kust-banan måste renoveras, särskilt väster om Värnamo! Sydöstra Sverige behöver nå landets näst största stad på ett tryggt sätt för arbetspendling, näringsliv, studier och fritid. Denna upprustning måste prioriteras nu; kan absolut inte vänta på en eventuell höghastighetssatsning!

Sydost har på senare år skaffat mycket tät och praktisk trafik till Malmö/Köpenhamn. Detta har fått stor betydelse för regionen och uppskattas av resenärerna. Även om regeringen har satt käppar i hjulen senaste året när det gäller ID-kontroller. Vi har säkert inte behov av ett tåg i timman till Göteborg, men vi behöver kunna åka tryggt och säkert.

SJ har också en läxa att göra när det gäller servering ombord på Kust-till-kust-banan. Det finns inte ens en dryckesautomat, trots att resan mellan Kalmar och Göteborg tar fyra timmar enkel tur.

Inför förestående trafikplanering hoppas jag att ledande kommun- och regionpolitiker längs Kust-till-kust-banan gör gemensam sak för säkert resande i närtid­­­­ till och från Göteborg.

Inför nära och hållbar vård av äldre! (Krönika 2016)

I Kronoberg liksom över landet i övrigt har vi rekryteringsproblem inom hälso- och sjukvården. Vi har ökat tryck på ambulanstrafik och på akutmottagningar. Äldre patienter med flera diagnoser åker, ofta i onödan, till akuten och blir eventuellt inlagda för kort observation t ex på medicinkliniken. Det är inte alltid det bästa för patienten och därmed inte heller för hälso- och sjukvården.

Samtidigt har vi beslut om att jobba personcentrerat utifrån individen och med individen. Nationell utredning föreslår att stärka primärvården, vilket vi är eniga om politiskt i Region Kronoberg. I västra länsdelen är projekt Äldrehälsa Kronoberg i uppstartsfas.

Centerpartiet har gjort studiebesök i Lidköping kring Skaraborgsmodellen, vilken SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) rekommenderar. Västra Götaland har, efter flera års framgångsrikt arbete i Skaraborg med forskning bland annat av Chalmers, beslutat att införa modellen i hela Västra Götaland.

Skaraborgsmodellen är närsjukvård när den är som bäst för patienten. Sjuksköterska från hemsjukvården och allmänspecialist från vårdcentralen gör tillsammans hembesök hos den definierade grupp äldre som ingår i hemsjukvården. Allmänspecialisten är även ansvarig läkare vid eventuell inläggning på sjukhus. Ett generöst förhållningssätt finns mellan de bägge huvudmännen, region och kommun, och gemensam styrning finns. Många fler detaljer ingår i konceptet.

Vinsten med modellen är att hemsjukvården deltar i patientsamtalen, känner till vårdplanen från första stund samt att patienten har nära till sin sjukvård, får en kontinuitet och slipper göra akutresor i onödan. Samtidigt avlastas akuten och slutenvården. Det finns enbart vinnare!

Centerpartiet föreslår nu att Region Kronoberg på försök inför Skaraborgsmodellen i östra Kronoberg och att utvärdering av projektet genomförs inom exempelvis tre år.

Ny utsatthet - pyttsan! (Krönika 2016)

Läser novell av nobelpristagaren Alice Munro. Miljön är tidigt 1900-tal i ett litet samhälle i Kanada. Vanliga personer. Skoltiden för Rose, där läraren enbart anser sig ha ansvar för vad som sker i klassrummet.

Skolgården har miljöer flickor lär sig undvika, mörka prång, huvudingång passad av större pojkar så tjejer föredrar brandtrappan, toaletter utan ytterdörr, bara skrank. Allt från glåpord, tafsande, dra ner byxorna på flickorna till gruppövergrepp med samlag på ”fula” tjejen sker. Ingen vågar berätta för vuxna. Boken skrevs på 1970-talet.

Ni kvinnor minns säkert hur det alltid varit när man går på dans. Vara på sin vakt, annars hamnar man i järngrepp hos någon okänd som ska känna på en över kroppen, kyssas och hångla. Jag började gå på dans 1967.

Media rapporterar om festivaler med sexuella övergrepp. Bra att dessa brott anmäls i allt högre grad, och att festivalområdena äntligen görs om för att inte underlätta dåden. Bra att vi diskuterar pojkars och mäns syn på kvinnans rätt till sin egen kropp, till respekt, till att klä sig som hon vill, vara var hon vill.

Vissa hävdar att detta med att flera killar går till gemensam aktion är nytt. Att bara vissa grupper attackerar tjejer. Men nej, grupptryck har alltid funnits. Det är generationerna som växlar, tyvärr.

Nu har vi chans att tillsammans göra något åt det – när det är i fokus. Detta Centerkvinnorna med flera kämpat mot i decennier. Nu har ”alla” vaknat. Viktigast är att pojkar, killar och män stiger fram som föredömen, bryter mönster. Visar att flertalet killar och män respekterar tjejer och kvinnor samt lagen. Ta alla tillfällen, inte minst de grabbiga på manliga arbetsplatser, i omklädningsrum, på fester. Säg ifrån och var en förebild för vuxna samt dina egna och andras barn! Visa i handling! Offret kan ju vara din syster eller dotter.

Jämnare fördelning mellan kvinnor och män på arbetsplatser brådskar. Ger annat klimat och respekt.

I förskola och skola ska det som på min tid kallades för att ”visa intresse” och ”kärleksbevis” beivras genom värdegrundsarbete och att vara lyhörd. Killar kan också vara utsatta. Alla har rätt till respekt, till sin egen kropp och till att vara sig själva. 

Allting hänger ihop - verkstad behövs! (Krönika 2016)

Allt vi håller på med i hälso- och sjukvården hänger ihop. Vi måste kunna ha mer än ett fokus samtidigt.

Vi pratar mycket om och utreder noga byggnadsbehov och tekniska investeringar. Det ska vi göra, för detta är avgörande utveckling av verksamheten. För säkerhet och kvalitet med patienters och personals bästa för ögonen.

Men vården är ingenting utan människor – personal. I Region Kronoberg jobbar vi med olika processer för ökad tillgänglighet, smidig vårdkedja och ökad säkerhet i vården. Vägen framåt går sakta så länge vi har brist på personal, på anställd personal.

Vi håller på med processer kring produktionsplanering, rätt använd kompetens på rätt nivå med mera. Vi har tagit beslut i hälso- och sjukvårdsnämnden, mycket tack vare Centerpartiet, om olika sätt för Region Kronoberg att bli en attraktiv arbetsgivare och att måna än mer om befintlig personal. Det handlar om en mängd olika åtgärder alltifrån att avveckla delade turer, öka nattindex, minska rotationstjänster till att pröva nya schemamodeller. DET MÅSTE BLI VERKSTAD!

Med ett varumärke som attraktiv arbetsgivare blir rekrytering enklare, vi blir mindre beroende av bemanningsföretag, får bättre tillgänglighet och ökad kvalitet i vården.

Centerpartiet har motionerat om nollvision för arbetsrelaterad sjukskrivning. Här är vi alla överens. Men allt hänger ihop. Både det jag nämnt hittills, men också att verkligen börja se kvinnor som familjeförsörjare, lika värdefulla som medarbetare årets alla dagar och alla år. Inte användas som dragspel beroende på konjunktur.

Regionen är en stor arbetsgivare. Det vi genomför får konsekvenser för invånare, både personal och patienter, men också på andra arbetsgivare. Jag är orolig för kvinnors ökande ohälsa i länet. Genom att bli en mer attraktiv arbetsgivare påverkar vi även ohälsan.

Vi har tusentals medarbetare som behöver en bättre arbetsmiljö och bättre villkor. De behöver bli sedda, få vara delaktiga, få erkännande för sin kompetens – och DET ÄR BRÅTTOM!

Ska nollvisionen och rekrytering av egen personal bli verklighet, måste det bli verkstad nu! Då ökar också tillgänglighet och vårdens kvalitet. Det blir kontinuitet. Det finns bara vinnare – men DET ÄR BRÅTTOM!

Dagen efter ... (Krönika 2016)

Dagen efter har aprils frost och senkomna snö flyttat in i själ och hjärta; finns inte enbart i naturen. Inuti känner jag mig precis som de av snö och frost bågnande påskliljorna och hängande vitsipporna i min trädgårdsbacke.

Vad händer med en socken, kommun eller region då nedläggning sker utan försök att uppmuntra utveckling från maktens sida? Trots att bygden gör allt ideellt och via småföretagen för attraktivitet. Trots att den nedåtgående trenden är vänd uppåt.

Ja, alla utom centralisterna (S och M i Tingsryds kommun t ex) inser att läget förvärras när avgörande offentlig service dras in som skolan. Hur ska företagen hitta ny kompetens när inflyttning motverkas? Hur ska privat service få sina nödvändiga kunder? Hur påverkas integration, kulturutbud och mötesplatser när bibliotek stängs och bygdegårdar stryps? Vad säger det om värmen i kommunen när äldre tvingas flytta från sitt äldreboende på grund av nedläggning, trots att platserna kommer att behövas redan 2020 och äldreomsorgen är kostnadseffektiv? När skolbarn på lågstadiet tvingas åka skolbuss långt till gamla, ej fullt utrustade eller överfulla skolor, trots att lokalerna på hemmaplan är välutrustade och bästa tänkbara. Nedläggning är slöseri med uppbyggda investeringar dessutom, samtidigt som man investerar nytt i centrum.

Vad gör det med en bygd att inte få tillgång till vård och tandvård nära på lika villkor som i stan? När långsam strypning sker. Detta är dessutom brott mot hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf.

Regioner som förbises av staten antingen det gäller fördelning av statsbidrag eller utlokalisering av statliga verk blir mindre samarbetsvilliga uppåt. Självbilden sjunker när man förfördelas. Jämlika villkor krävs för alla skattebetalare.

Smålänningar är kluriga, innovativa, arbetsamma och envisa. Detsamma gäller invånare i Älmeboda socken, där jag bor. Ligger det oss i fatet gentemot makten?

Hur länge räcker ideella krafter, större och små företags kamp om inte makten s e r dem, uppmuntrar och håller infrastruktur i vid bemärkelse på plats? Vi behöver hålla ihop våra bygder – inte döma ut vissa.

Smått är stort nog - och gott nog (Krönika 2016)

Häromdagen körde jag sträckan Rävemåla (i sydöstra Tingsryds kommun) – Jönköping tur och retur, en tripp på fem timmar. Hann med att filosofera en del genom det småländska vinterlandskapet med sjöar, skog, backar och insprängt odlingslandskap. Här och där ett samhälle. Påbudet uppifrån om regionförstoring dök upp i tankarna.

Den 9 mars publiceras en karta över möjliga framtida storregioner. Regeringen vill se mer jämnstora regioner. Uppifrån. Oklart vad storleken ska lösa, anser vi i Region Kronoberg. Vi kan på sikt tänka oss en regionförstoring. Underifrån. Den ska då också ge ökade regionala befogenheter. Det vill säga decentralisering.

Hälso- och sjukvården i Smålandslänen och Halland ligger ständigt i topp i de öppna jämförelser som visar upp resultat liksom i patientenkäter. Ekonomin är hyfsat stabil över tid. Småländsk klurighet leder näringsliv och regional utveckling framåt. En nedärvd respekt för jord, skog och natur gör att vi driver grön omställning. Vi kan överblicka och har nära till våra verksamheter, liksom invånarna känner en samhörighet. Vår nya regionbildning behöver sätta sig.

Naturligtvis är en länsindelning från 1600-talet inte längre aktuell rent administrativt. Vi pendlar allt längre för jobb idag. Efter behov samverkar vi över länsgränser åt alla håll både kommuner och landsting/regioner. Nätverkande och samverkan kommer alltid att behövas, oavsett hur staten ritar kartan.

Om man däremot ser alla dessa olika kartindelningar som statens myndigheter nu har i landet när det gäller allt från polisdistrikt till Arbetsförmedlingens indelning, inser man att staten behöver rita om. Detta ska då inte gå ut över den lokala och regionala demokratin, utan handlar om hur staten administrerar.

Ska en framtida regionförstoring ske, ska den ske underifrån. Kommuner och regioner/landsting ska kunna välja regional tillhörighet efter behov, samhörighet och upparbetad samverkan. Det gäller att ha respekt för demokratin och att regional indelning får legitimitet, så att invånarna vill bidra med sin drivkraft och sin skattekraft. Fem timmar resa är långt nog. Just nu är smått stort nog! Smått är också gott nog!

Sydsverige stryps - samarbete bryts (Krönika 2016)

Jag sitter på tåget och grubblar över det olycksaliga beslutet i Riksdagen att införa ID-kontroller vid gränser in i vårt land. Hur kunde det bli så fel från S, MP, SD, M, L och KD? Det vi verkligen behöver är ökad kamp mot kriminaliteten både över gränserna och på landsbygden i Sydsverige.

Sverige är skyldigt att erbjuda skydd undan krig, förföljelse och terror till utsatta medmänniskor. Svenskarna både vill och kan hjälpa till dels privat och dels inom föreningsliv och ideell sektor. Låt oss göra det, och tillåt kreativa lösningar när så många miljoner är på flykt! Beslutet om ID-kontroller får motsatt verkan. Är det detta majoriteten vill?

Norden har en lång tradition av passfrihet och samarbete. Stämningen nu blir rakt motsatt, och arbetet med att avveckla gränshinder mellan länderna riskerar att gå i stå. Är det detta majoriteten vill?

Det finns en gemensam arbetsmarknadsregion kring Öresund med 10-tusentals bropendlare dagligen, som nu får grus i maskineriet och problem med livspusslet. Komma i tid till jobb och studier, hämta på förskolan etc. Kravet att alla resenärer ska kliva av tåget för ID-kontroll och ta nästa tåg vidare är absurt i en pendlingsregion. Detta riskerar att slå sönder en gränsöverskridande region. Är det detta majoriteten vill?

Vägen över Öresundsbron är också sydosts bekväma väg ut i världen och hem igen. Vi tar regionaltåget rakt in under Kastrup vid utlandsresan, och Köpenhamn är vår närmaste huvudstad. Tågen går varje timma, eller tätare. Nu bryts detta på grund av lagen om att transportörerna ska genomföra ID-kontroller. Både företagande och privatliv försvåras. Är det detta majoriteten vill?

Kontrollerna kräver tid och resurser, vilket kommer att kosta mångmiljonbelopp. Ska gränsregionerna stå för den notan? Detta skulle i så fall ytterligare hämma utvecklingen i Sydsverige. Är det detta majoriteten vill?

Min åsikt är att Stockholmsperspektivet fått råda i panik, utan konsekvensanalys eller tid för dialog och eftertanke. För det kan väl inte vara så att majoriteten vill strypa utvecklingen i Sydsverige och samarbetet i Norden?

Gör om, gör rätt! Människor i akut kris ska alltid vara välkomna till Sverige. Sydsverige har rätt till fortsatt utveckling, och samarbetet med grannarna i Norden är vår egen närmaste trygghet.

Vänskap i Norden och i världen (Krönika 2015)

Strax är det dags för arrangemangen Kura skymning respektive Kura gryning på bibliotek och skolor runtom i hela Norden. De ingår i biblioteksveckan och då läses samma litterära texter i alla de nordiska länderna, samtidigt som vi släcker lyset och tänder levande ljus. Årets tema är vänskap. Det kan knappast vara mer aktuellt!

Vänskap nu och då, vänskap här och där kommer vi att samtala om när vi kurar skymning. Vad har du för minnen från förr? Stora julkalas och lottbryten kanske. Gemensamt arbete kring skörden eller sammanhållning i det militära? Har du också associationer till vänskap här och där? Ute i världen. Om du inte har det, finns det just nu alla möjligheter att få. Kontakta en ideell organisation, närmaste studieförbund eller din kommun och hör efter vad du kan hjälpa till med för att välkomna de asylsökande. Jag lovar att det finns något alla kan bidra med. Samtidigt får du nya vänner för livet.

Nya vänner som kan öppna en ny värld för dig – du får möjlighet att resa utan att förflytta dig särskilt långt rent fysiskt. Baka eller laga mat ihop, eller handarbeta, lära ut vardagsord, lära ut cykling, gå och fiska, gå en promenad i vår natur, orientera om vårt samhälle och samtidigt lära hur det är i fjärran land. Det är så intressant och ger så mycket till dig, utöver vänskap. Man kan prata utan att kunna varandras språk – det gör barn och det kan vi vuxna också – om vi bara vill.

Det är dags för medmänsklighet i ännu större mått än tidigare och det kostar så lite. Du behöver ge av din tid till människor på flykt. Om det var du som flydde för livet, vad skulle du uppskatta då i det främmande landet? Svårare än så är det inte.

Vi går snart in i advent med både tända ljus, förväntan och lite julstress. Lova mig att du ger av din tid till främlingar, så att de kan känna sig mer välkomna – inne i den vänskapliga värmen. Det ger tusenfalt igen! Allt måste inte vara perfekt – det är att försöka som räknas.

Dubbelt slöseri (Krönika 2015)

Debatten är intensiv på ett par olika plan som delvis berör varandra. Det gäller trögheten i integration av nyanlända och bristen på kompetent personal inom hälso- och sjukvård. Inget nytt.

Frustrationen blir än större när processerna fortsatt går alldeles för långsamt, respektive dräneras i andra ändan.

Vi utbildar fler läkare än någonsin, men har svårt att behålla både dem och sjuksköterskor inom offentlig sektor och i landet. Här har byråkratin som skapas på nationell nivå stor inverkan, men också den egna arbetsmiljön i vid bemärkelse. Samtidigt hämmas och fördyras vår hälso- och sjukvård.

Man utbildar sig till läkare respektive sjuksköterska för att få jobba nära patienterna med att lindra och bota. Inte för att till stor del administrera. Medicinska sekreterare höll på att trängas ut som yrkesgrupp, men trenden svänger nu. Undersköterskors specialitet är omvårdnad. Lokalvårdare är bäst på städning. Vi måste styra mot rätt kompetens på rätt nivå och med rätt arbetsuppgifter och vara lyhörda som arbetsgivare samtidigt som vi påverkar nationell nivå att rensa i administrationsträsket.

Parallellt söker sig många välutbildade till vårt land, av nöd eller för att det lockar att byta arbetsland. De som kommer av nöd ska vi i än högre grad se som möjligheter, ett snabbspår att få utbildad personal. Då sätter segheten i maskineriet hos Socialstyrelsen käppar i hjulet när det gäller validering, att omvandla utländska examina. Trots ökade resurser tar det fortfarande mer än ett år att få besked. Inte konstigt om tålamodet tryter hos alla parter. Vi har redan satsat på språkutbildning i svenska med vårdinriktning och praktik. Både arbetsgivare och nyanlända vill inget hellre än att satsningen ska bära frukt.

Under väntetiden försöker hälso- och sjukvården erbjuda läkare jobb som t ex undersköterska, för att det svenska systemet ska bli bekant och för att hålla språkkunskaperna levande.

Detta är dubbelt slöseri – vi satsar resurser på nationell nivå och regionalt på inhemsk utbildning och introduktion, på språkutbildning, komplettering och praktik åt nyanlända, på resurser för validering. Vi blöder personal från verksamheten och valideringen tar alldeles för lång tid liksom själva asylprocessen. Magert. Ännu magrare blir det när vi tvingas hyra in personal och ibland även ställa in verksamhet.

Sverige behöver botas.

Alla har rätt att höra (Krönika 2015)

Invånare i Kronoberg klagar över hur länge de behöver vänta på att testa sin hörsel inför eventuellt behov av hörapparat. Mer än ett års väntan! Då ska vi ha i åtanke att det ofta tar lång tid att bestämma sig för att söka just den här typen av hjälp. Om det inte rör sig om akut skada, försämras hörseln lite i sänder. Kanske är det närstående som först upptäcker besvären, då t ex samtalsnivån ständigt behöver höjas och exempelvis gemensamt TV-tittande blir en plåga.

Det är starkt isolerande att inte kunna hänga med i samtal som förs. Kanske drar man sig t o m för att ta del av aktiviteter, och isolerar sig därmed medvetet. Detta leder på sikt till ohälsa. Själv har jag följt detta på nära håll genom livet och vet hur det påverkar.

Livet fungerar ju inte så här, men på frågan vilket som är värst – att bli döv eller att bli blind – är mitt personliga svar att bli döv. Dels är det isoleringen från att delta i samtal, musik med flera aktiviteter, dels är det säkerheten. Tänk bara hur ofta vi litar till vår hörsel i vardagen – vid matlagning, när mössen tar sig in på vinden, vatten som rinner, oönskat besök, åskväder, i affären osv. Jag förringar inte på något sätt synnedsättning. Har bara nära erfarenhet av grav hörselnedsättning, vilket delvis påverkat mig.

Centerpartiet och jag har nu i hälso- och sjukvårdsnämnden föreslagit att Region Kronoberg undersöker möjligheten att vidta åtgärder så att hörselvårdens kö för dem som behöver testas för eventuella hörselhjälpmedel arbetas bort, det vill säga kommer ner till hanterbar nivå.

Långa köer påverkar arbetsmiljön negativt.

Långa köer medför ökad ohälsa för patienter.

Långa köer kostar pengar att administrera.

Tidigare har landstinget t ex köpt starroperationer för att korta köer. Detta att tillfälligt handla upp hörselvård skulle kunna vara en åtgärd för Region Kronoberg. Införandet av produktions- och kapacitetsstyrning kan därefter hålla kön kort.

Oavsett när, hur och varför den mer än årslånga kön uppstått, är det inte humant eller värdigt att den består!

Hur kan hälso- och sjukvården räcka till? (Krönika 2015)

När folk i närheten pratar sjukvård med mig, handlar det ofta, ofta om att kallelser till undersökningar kommer i fel ordning, och om det som upplevs som långa väntetider. Ska det inte gå att komma till rätta med dessa inom annan verksamhet så grundläggande och avgörande saker?

Inom Region Kronoberg har ett litet utvecklingsteam drivit projekt med produktions- och kapacitetsplanering, POK. Där ingår bl a schemaläggning av samtliga personalgrupper lika långt framåt i tiden, så inte en profession plötsligt fattas vid exempelvis en operation eller annan behandling. Där ingår att uppskatta hur mycket arbete som förväntas över hela året inom kliniken, och därefter planera en så jämn fördelning som möjligt över året. Där ingår också att se över hela processer, så att olika undersökningar kommer i fas för patienten i vårdkedjan med mera. Helt enkelt att från grunden se över sitt eget stuprör, men också att ha koll på hängrännan – allt med patienten i centrum, för patientens bästa.

Nu har detta utvecklingsprojekt övergått i ordinarie verksamhet. Övriga kliniker har sett vinsterna med POK och står i kö för att få hjälp att införa utvecklingen. Man längtar efter noll kö, smidiga processer på jobbet, säkrare vård, mindre stress, en bättre arbetsmiljö och därmed hälsa. Men utvecklingsteamet är fortfarande lika litet! Därmed hindras Region Kronobergs ”lean production” att införas snabbt på bred front.

Jag och Centerpartiet har stor respekt för att hålla budget, att inte hitta på utökade kostnader när brist redan råder. Men här finns en möjlighet att anställa logistiker för att på relativt kort sikt spara in de extra kostnaderna. Samtidigt kommer vi till rätta med stora problem som invånarna i Kronoberg upplever och drabbas av. Då är det befogat att satsa!

Vi gör allt vi kan för att bemanna med läkare, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, psykologer och andra bristyrken, men här är ett område där det verkligen går att rekrytera. Då anser Centerpartiet att vi ska satsa omgående, för att inte förlora mer tid. Med kronobergarnas bästa för ögonen.

Trygghet för utveckling och tillväxt (Krönika 2015)

Trygghet betyder olika saker för olika personer, olika lägen i livet och i olika miljöer. Det är avgörande för att kunna arbeta framåt och bidra med nya idéer att man mår väl, trivs och finns i en positiv, öppen omgivning. För mig på ren landsbygd är t ex vårt egna fiberbyanät trygghet, när Telia klipper ledningar. Men det finns flera fenomen som nöter på tryggheten.

Kronoberg behöver attrahera och rekrytera kompetens, både vår egen och utifrån, till näringsliv och offentlig sektor. Vi har underbar natur, bygger ut infrastruktur, har rikt kulturliv, hyfsad bostadsförsörjning och framför allt lägre priser än i storstan. Turismen växer så det knakar. Hos oss kan man ofta jobba i småskalighet, med nära till beslut och möjlighet att påverka. Men det fattas arbetskraft inom avgörande områden. Hälso- och sjukvården är ett sådant, där det numera är brist inom flera yrken. Detta kan leda till brist på nära vård och leder redan till ökad belastning på nuvarande personal.

Olika huvudmän i länet behöver jobba i samma riktning för att värna trygghet och ett öppet samhälle. Dels för attraktivitet, dels för att trygga framtidens näringsliv samt för att få fram nya uppfinningar och idéer för ett uppväxlat arbetsliv. Ett öppet, transparent län med ett klimat som välkomnar jämställdhet och mångfald är också ett län för innovation, ett län där man vågar lägga fram nya tankar. Ett län dit man gärna flyttar eller återvänder.

Det är inte OK att vi inte förmår ta till vara den kompetens och arbetskraft som våra ungdomar och våra nya svenskar utgör, att det finns öar i vårt län som blir en egen värld. Det är mycket lönsamt med validering, språkträning, praktik, vidareutbildning jämfört med ett parallellsamhälle. Vi måste våga ta emot både ungdomar och personer med ovant klingande namn på våra arbetsplatser, i föreningar och i våra gemenskaper.

Det är inte heller OK att våra hem och arbetsplatser töms på ägodelar av organiserad brottslighet. Ytterligare ansträngningar för att bekämpa kriminella nätverk i samverkan mellan oss och EU, mellan myndigheter och ideella organisationer måste till. Oro gnager.

Tillsammans i länet ska vi dra åt samma håll – ökad trygghet, samtidigt som vi kan möta groende missnöje.

Vi har strategin för regional utveckling och vi har innovationsstrategin för Region Kronoberg. Det är goda och väl genomarbetade dokument med sikte på ett blomstrande Kronoberg. Men ingen innovationsstrategi i världen kan ge fullgott resultat utan grundtrygghet och möjlighet att bidra i hela Kronoberg.

Ditt engagemang behövs! (Krönika 2015)

Det kom ett medborgarförslag som rör ett mycket angeläget ärende. En invånare i vårt län hade tagit tillfället i akt att påverka genom att skicka in ett förslag till beslut i regionen. Ärendet kommer nu att tas upp till behandling, och det hamnar framöver på dagordningen för oss förtroendevalda att ta ställning. Passar lika bra som påverkan i de kommuner som tar emot medborgarförslag.

Ibland får vi förslagen att påverka samhället i samband med studiebesök, öppna möten, telefonsamtal, brev eller i kön vid kassan. Det är tacksamt att som förtroendevald få hjälp med initiativ. Vi kan inte känna till allt som behöver förbättras eller åtgärdas, även om vi följer samhällsdebatten och gör vårt bästa att sätta oss in i våra ansvarsområden. Det är den som lever i den aktuella situationen som kan sätta oss på spåret. Det är du!

De senaste veckorna har vi kunnat följa riksdagsledamöternas ansträngningar att hinna lämna in sina motioner (förslag till riksdagsbeslut), innan motionstiden tar slut. Vi på den regionala och lokala nivån, i landsting/region och kommun, har samma möjlighet. Vissa ämnen till motioner kläcker vi själva i partigrupperna eller enskilt, medan andra kan vara just inspel vid kontakt med väljare. I kommun och landsting kan vi som ledamöter lämna in motioner löpande under mandatperioden. Dessa bereds, precis som medborgarförslag, och kommer så småningom upp på fullmäktiges sammanträde för debatt och beslut. På så sätt förs politiken framåt och samhället/verksamheten utvecklas.

Allmänhetens frågestund ger dig möjlighet att få information kring ett ämne. Frågestunden förekommer vid de flesta fullmäktigemöten i både landsting/region och kommun. I vissa kommuner behöver man anmäla sin fråga i förväg, men ofta går det bra att bara komma dit vid rätt tidpunkt på dagordningen och ställa sin fråga. Stannar du sedan kvar, kan du följa själva fullmäktigedebatten på plats. Har du inte tid till detta, finns den på nätet i efterhand eller direktsänds. Fler och fler kommuner har infört inspelning av fullmäktige, för att invånarna ska kunna ta del av debatten.

Ta chansen att påverka i just din hjärtefråga! Kontakta en förtroendevald i din närhet och framför ärendet, eller skriv ett eget medborgarförslag! Ett mer långsiktigt sätt att påverka är ju att bli medlem i det parti som står dig närmast. Du väljer själv – gör slag i saken!