Plikten framför allt - eller?

Nu då jag klarat av både månadens räkningar och deklarerat via Internet samt hostat färdigt, kan jag tillåta mig några rader här. Har förresten även fått ett kortare jobb - en verklig utmaning.

Jag undrar mycket hur Migrationsverkets personal är funtad?! Hade visst hopp då ny chef tillsattes, men nu är allt sig likt igen - omänskliga beslut och signaler kommer därifrån. T o m Finland, som tar emot väldigt få invandrare, är mer humant nu! Hur kan man anse att det går att skicka tillbaka kvinnor och barn till Irak? Inte män heller för den delen, men det som senast hördes var att Migrationsverket anser att barn kan få sina grundläggande behov i Irak (detta inkl enligt verket mat, vatten och tak över huvudet). För mig är trygghet ett oerhört väsentligt grundläggande behov, faktiskt, och möjligheten att kunna överleva!

Varför kan inte Migrationsverket rätta sig efter FN och flera hjälporganisationer som menar att livet i Irak och Afganistan är för farligt för att skicka tillbaka flyktingar till? Varför kan inte även Sverige låta bli att skicka våra flyktingar baklänges till Grekland, när andra länder kan ta det beslutet med hänvisning till att Greklands asylprocess inte är acceptabel?

Varför envisas verket med att vilja skicka tillbaka kvinnor som riskerar att stenas eller mördas i hämndbegär, för att de tidigare blivit våldtagna och lyckats fly?

Tänk om man kunde få rediga svar! Jag skäms återigen över att vi har ett statligt verk som tar sådana beslut!

Plikten framför allt kan vara ett positivt valspråk - men i detta sammanhang blir det snarare negativt.

Tungt, tungt!

Fastän vi väl har misstänkt att Engla inte längre var i livet, var det tungt att få det bekräftat igår kväll. Inte har det blivit enklare idag, då det visar sig att hennes liv kanske hade gått att rädda ifall polisen i Dalarna tagit vara på tips... Det är omöjligt att sätta sig in i föräldrars och andra närståendes situation - men tankarna går i den riktningen. Det enda "positiva" i sammanhanget är att även mordet på Pernilla nu lösts, så att hennes familj fått visshet.

Samtidigt har det duggat ovanligt tätt på senaste tiden med unga våldtäktsmän och flera kvinnor och t o m barn som mördats. Vad är det som pågår, kan man undra? Varför tar man till sådana lösningar, trots att det är det värsta brott som finns?

Jag blir alldeles matt och förtrytsamt varm om vartannat över det faktum att kommunerna i mitt län (Kronoberg) inte fullt ut tar vara på statliga jämställdhetspengar och i stort sett inte alls använder pengar för projekt kring hederskultur. Det måste bli ändring! Vi måste ta kvinnors och barns/ungdomars utsatthet på fullt allvar från olika perspektiv. Det är inte enbart polisens eller kvinnojourens roll!

Ikväll tänder vi ljus för Engla i våra fönster - något måste vi ju göra för att visa vår empati.

Girlpower!

Igår puffade det ordentligt med girlpower i Moheda samhälle då Centerkvinnorna i Kronoberg höll sin distriktsstämma där. Ensamkommande asylungdomar från Swera Alvesta satte fart på blodomloppet med sin medryckande kurdiska musik först, och därefter hade vi panelsamtal om vad vi kan göra för att förebygga att barn och ungdomar far illa. Det blev ett bra samtal, men tiden gick alldeles för fort - många frågeställningar återstår. Maria Kornevik Jakobsson, en av c riksdagsledamöter, medverkade med sin sakkunskap kring barn och ungdomar.

Under och efter den ekologiska lunchen gick snacket högt och härligt- det kändes tydligt att vi behöver samlas då och då för att ventilera gemensamma frågor och krama om varandra. Samtidigt blev det tillfälle att beundra och köpa varor från tjejerna med företag på plats.

Förhandlingarna innehöll också politik (inte bara valärenden), och vi tog ett uttalande om att verkligen lyfta bort vårdnaden i uppenbara fall, där föräldrar egentligen förverkat sin föräldraroll. Det gäller att verkligen ha barnet i centrum och läsa varje rad i barnkonventionen! Alla har vi väl reagerat på Vetlandas beslut kring vårdnaden om Louise t ex.

Kroppen var trött och i huvudet surrade många lösa trådar när dagen var slut, men kul och givande var det att ha CK-stämma!

Barnbidrag - 2 april

Igår var det ju lugnast att inte skriva, och man ska ju ha tid att samla ihop tankarna för att åstadkomma något. Det fanns inte tid över till detta.

Utspelen duggar tätt, och jag tänker kommentera barnbidraget här. Jag har hela mitt vuxna liv varit förundrad över att barnbidraget går såväl till typ Skandia-direktörer som ensamstående mammor med tomma bankkonton på lika villkor. Det är stötande, anser jag.

Däremot vill jag absolut inte ha behovsprövat barnbidrag - vi ska inte klassa barn i vårt land! Vi ska inte heller bygga på krånglig byråkrati. Men idén att se över vad ett beskattat barnbidrag skulle innebära, ger ju alla barn barnbidrag, men föräldrarnas totala inkomst avgör hur mycket som blir kvar att nyttja i respektive familj. Det skulle i slutändan ge resurser till att satsa inom barn- och ungdomsområdet.
Finns många saker att stärka - familjeutbildning, familjecentraler, VAB-dagar för tonårsföräldrar, mer förebyggande arbete med samverkan som ledord, mot droger, elevvård, tjej- och killjourer, ungdomsmottagningar, studiebidrag för studenter, meningsfull fritidssysselsättning mm. Det är väl bara fantasin som sätter gränser. Allt som görs innan något händer är att betrakta som investering i välmående, utveckling, självkänsla, glädje jämfört med motsatsen.