Söndag och måttligt ledigt idag. Har redovisat ekonomin från gårdagens Bibliotekets vänner-arrangemang samt, på Fars dag, tänt ett par ljus på kyrkogården. Sedan tog jag tag i de återstående utesysslorna innan kylan sätter in.
Så nu är mina altanväxter inburna - sparade bara rosorna ute, men de fick en mer skyddad placering. Där finns massor med knoppar! Och min lilla syrén har skjutit nya, ljusgröna blad och skott... Trädgårdsmöblerna och vattenslangen har också kommit under tak och så har jag räfsat en del löv. Gör egentligen inte det, utan vill ha förmultning, men jag har en trappa mellan trädgården och bilens vändplats, som jag har tömt på löv två gånger i höst. Det känns som om det varit ovanligt mycket löv det här året. Ja, lite annat smått och gott - och allt i solsken! Egentligen borde jag klippt gräsmattan också, men sparar det till en annan gång. Känner mig sådär lagom duktig - skönt att ha det hela gjort och så fick mössen på vinden påfyllning i giftfatet... Nu är det väl också dags att börja tänka på småfåglarna - men då med solrosfrö etc. Det ska ju bli kyligt i veckan.
Sitter här pga "måsten" - protokoll att skriva t ex och kunde alltså inte tillåta mig mer utevistelse. Men skönt att få röra på hela kroppen och känna ljuset i ansiktet.
Har provat på mitt nyköpta kravodlade lammkött i helgen och det smakade finfint! Kan verkligen rekommenderas.
Dessutom har jag gått igenom vad bokklubben erbjuder denna månad - bra att bli uppdaterad på ny litteratur. Äntligen är det någon som vågat sig på att berätta sanningen om Karl XII! Och det gör man ju inte ostraffat i vår hårda verklighet... Förutom många glada tillrop och positiv kritik har Brunner även fått höra av nynazister. De omhuldar ju den blodtörstige kungen.
Apropå brottslingar, så bidrog den lokala nattpatrullen till att en efterspanad missbrukare, som tar andras tillhörigheter till att finansiera sitt missbruk, kunde gripas av polisen. Så får vi klara oss här på landsbygden - genom ideell spaning 365 nätter om året. I början var polisen skeptisk till det hela, och nu är det annan låt i skällan... Tyvärr är väl karlen snart ute igen, utan att ha fått rehabilitering. Då börjar det om på ny kula...
Nu lämnar jag Dig i fred med ishockeyn, för att övergå till protokollen. Vi syns en annan dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
"Sanningen om Karl XII" - det är en missuppfattning att tro att det är den som Ernst Brunner berättar. En av bokens mest spektakulära inslag är en stor likbesiktningscen på sidorna 118-120. Rättsfallen som redovisas där är i de flesta fall helt genuina upp till en gräns: rätt namn, rätt brott o.dyl. Men när man sedan börjar jämföra fallen med vad som verkligen inträffade finner man t.ex.
A. Att där bärs in människor som inte avrättades.
B. Att där bärs in människor som inte dömdes medan Karl XII var kvar i Stockholm.
C. Att där bärs in människor som avrättades borta i Baltikum eller i Finland.
Den som vill kontrollera detta kan gå till en bok som heter "karl XII på justitietronen" - som Brunner f.ö. använt.
Det finns gott om liknande exempel i boken. Sålunda halshuggs det t.ex. djur under 8 dagar. Den scenen kräver att det var 8 dagar mellan 1 och 2 juni 1698. Och det var det inte.
Frågan är då om man kan berätta sanningen om Karl XII genom osanna uppgifter? Jag vill nog hävda att de flesta är överens om att falska uppgifter inte duger när man ska berätta sanningen.
Det är ju starkt att kunna stå för sina synpunkter med sitt eget namn! Då tar ju läsaren intryck.
Om inte anonyma inlägg accepteras som de gör t.ex. på SvD:s hemsida, bör rimligen inte möjligheten att göra sådana finnas kvar. Medan den finns blir det ganska egendomligt att kritiseras användningen av den. Men jag kan visst stå med mitt namn, även om det säkert förekommer att folk uppträder under påhittade namn på nätet.
F.ö. var det egentligen inga synpunkter, utan ett krasst konstaterande att den som jämför de nämnda exemplen med Birger Wedbergs bok "Karl XII på justitietronen" snabbt finner precis samma sak. Samt många fler liknande exempel. Och Gustav II Adolf var inte Karl XII:s farfar, fast det står i Brunners bok på mer än ett ställe.
Lite senkommet, men ändå... Som författare till boken "Karl XII:s död : Gåtans lösning" kan jag bara instämma i Bengt Nilssons kommentarer. Det är ju helt befängt att påstå att den "roman" Brunner har skrivit skulle vara ett verk av någon "som äntligen vågar säga sanningen". Den enda "sanningen" är att det sanna är uppblandat med så mycket fabler att det hela mer liknar något slags litterärt blandkaffe.
Tristast i kråksånger är att så många personer, precis som du Britt-Louise, okritiskt tar till sig Brunners blandning av snat och falskt. Och det är ju inte konstigt. Inte många är så pålästa på området att de kan urskilja vilket som är vilket.
Tack för ordet.
Skicka en kommentar