Solidaritet i världen kap 1

Idag vill jag att vi lyfter blicken och ser bortom vår egen vardag. I min lokaltidning idag finns en artikel om en asylsökande familj i Lammhult, där pappan är från Armenien och mamman från Ukraina. De är gifta sedan 1995. De tre barnen är födda i tre olika länder. Familjen riskerar nu avvisning IGEN - det sjunde landet via tolv sträckor på den 12 år långa flyktingresan genom Europas förträffliga stater.

Länderna är oense om vilket land som ska räknas som första asylland, tack vare en regel som går under namnet Dublinförordningen. Inget land sätter familjens och barnens bästa i första hand! Och familjemedlemmarna mår dåligt av denna ständiga rädsla att väckas vid 5-tiden på morgonen och få en kvart på sig att packa allt för att inlåsta skyfflas iväg till ett annat land, med lika medkännande myndigheter som i det förra. Helst vill man splittra familjen och skicka tillbaka pappan till Armenien för väntande tortyr och fängelsestraff, eftersom han vägrar att än en gång bli tvångsrekryterad ut i krig, bli tillfångatagen och plågad. Mamman och barnen vill man skicka tillbaka till Ukraina. Ett byråkratiskt cirkusdrama!

Jag vill påminna om att vi i Sverige åtagit oss att leva efter FN:s konventioner om alla människors lika rätt och värde samt FN:s barnkonvention! Här är en familj med barn som växer upp utan trygghet i samhället, utan att lära sig ett språk - bara lite här och där, utan kontinuerlig skolgång, utan trygga föräldrar - mamman är mycket deprimerad och har försökt ta sitt liv och dottern hålls gömd för hon är paniskt rädd för flygresor - ja, utan det mesta som vi försöker ge våra barn, vi som redan har rätt att bo i Sverige.

Vad kostar det inte i byråkrati och lidande att hålla på att skyffla runt dessa människor? Vi behöver duktig arbetskraft och barn som växer upp för att bidra i vårt samhälle! Öppna famnen i stället och säg varmt välkomna! Vi vill gärna ha med er i vår gemenskap. Vi ska hjälpa er till arbete och att komma in i samhället.

Det här är inget enstaka fall från f d sovjetstater. Svenska myndigheter under nuvarande regering har av hänsyn till Ryssland väldigt svårt att se att det kan finnas människor med asylskäl från stater i f d Sovjetunionen. Tjetjenier är ett exempel på svenska myndigheters flathet visavi Ryssland. Trots att de kommer från krigszon.