Trodde Du precis som jag att det var längesen slaveriet avskaffades? Jo, jag tänkte nog det. Det är nog den allmänna uppfattningen. Så känner väl i stort sett alla till att trafficking/människohandel med tjejer och barn för att tillfredsställa män sexuellt förekommer. Men hur avskyvärd hanteringen än är, sätter vi inte etiketten slaveri på, utan talar om människohandel, vilket är illa nog. Men visst är det slaveri!
I helgen hör vi talas om nordkoreaner som hålls som slavar i Polen i det Gdansk där frihetsrörelsen Solidaritet en gång föddes. De bussas från och till förläggningen och jobbar enligt uppgift minst 16 timmar per dygn. Därefter inlåsta igen. Ingen naturlig kontakt med omgivning och invånare i Polen. Vi hör också talas om polacker som lockas till Sverige för att sedan tvingas jobba med att stjäla - bli ficktjuvar, snattare och andra tjuvar. Samtidigt vet vi att barnarbete förekommer på många platser runtom i världen, för att försörja sin familj och för att vi ska kunna konsumera.
Alltför många människor är bara förfärliga med att plåga sina medmänniskor och allt hänger ihop - droghandel, människohandel, pengatvätt, maffian /skyddspengar som krävs ut (detta senast nu t o m bland våra skolbarn - barn och ungdomar emellan). Och det sker runtom oss dagligen.
Motmedel? Ja, dels att så många som möjligt inser att detta sätt att leva är brottsligt och fel väg att gå. Här har vi alla ett ansvar när det gäller uppfostran, föredömen, lyckad utbildning där var och en blir sedd på sin nivå osv. Dels ett effektivt rättsväsende både på det lokala planet (t ex polis i varje kommun dygnet runt) och med gott internationellt nätverkande. Här har EU en av sina viktigaste samarbetsuppgifter. Det räcker ju inte att enbart låsa in folk ett slag och därefter tro att ett underverk har skett. Visst kan det lyckas om man åker dit i ett tidigt skede. Men det behövs en fängelsevård värd namnet - så att ett helt nytt levnadssätt verkligen är möjligt efter avtjänat straff.`
Frågan är hur mycket vi som individer ska behöva offra vad gäller vår egen integritet i denna bekämpning? Här finns en svår balansgång - att dels bekämpa internationell brottslighet på högsta nivå på ett effektivt sätt, dels värna om ett öppet och fritt samhälle. Det är inget storebror-ser-dig-samhälle vi eftersträvar, där ingen vet vem som avlyssnas när och där inget privatliv existerar. Tekniken har avancerat så pass långt i dagens samhälle, så man kan tycka att det kalla krigets avlyssning är föråldrad som metod. Vi minns ju alla Säpos besked att vissa varit avlyssnde när IB-affären uppdagades, men även om man frågade Säpo hur det förhöll sig i det enskilda fallet hade Säpo ingen skyldighet att upplysa t ex mig huruvida jag varit övervakad el inte. Det behöll de för sig själva. Det samhället vill vi inte ha!
Ska folk avlyssnas, ska det finnas vetenskapliga bevis för att avlyssning verkligen bidrar till att bekämpa grov brottslighet. Dessutom ska det verkligen röra sig om mycket svåra brott och under begränsad tid, och man ska kunna få reda på i efterhand om buggning verkligen skett samt på vilka grunder.
Det blev stort allvar så här sen söndagskväll, men inte så konstigt heller när det snöat för fullt utanför fönstret i flera timmar... Sångsvanarna har beklagat sig högljutt på avstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar