Normala gängor

Sommarjobbet är slut - men inte sommaren!
Det känns fint att vara tillbaka i mitt projektarbete igen. Jag har rensat mail som samlat sig den senaste veckan, då alla är tillbaka i jobb efter semestrar och flitigt kastar sig över maillistor mm. Tankarna har börjat vandra i biblioteks- och utbildningsbanor igen i stället för kundtjänst telefoni, men säkert har jag där gjort nya erfarenheter att bära med in i fortsatta livet. Ännu så länge har jag inga säkra jobbesked för framtiden, men det får väl lösa sig vartefter.

Däremot har min yngsta dotter fått sitt första jobb efter examen! Vilken lättnad och glädje! Dessutom i Storstockholm - och av egen kraft! Mamma är jättestolt naturligtvis. Varmt lycka till även till min jobbarkompis som blivit husägare - det är också stort!

Helgen är rätt fullbokad - dessutom är gräsmattan mer rufsig än någonsin i år, så det blir fysträning också. Ska bli skönt, för det har varit mycket sittande på sistone. Annars blir det uppvaktning av kommunalrådet, avslutning på den regionala kvinnokraftskursen där jag ska närvara, men inte deltaga, säkert sista dansen vid sjön innan hösten sätter in och sist men inte minst konstrunda i kommunen.

Ja, så har vi världen i stort på hemmaplan och internationellt. Den har inte blivit mindre galen sedan sist kan man väl lugnt säga. Nu är det väl uppenbart för alla utom huvudpersonen, att USA har egna problem att lösa i första hand, och bör (precis som andra) ställa upp för världen när den ber om stöd, inte möblera om den efter eget huvud och när det passar inrikespolitiken...

Göran Johansson i Göteborg skänker jag en varm tanke - han säger inifrån (s)rörelsen, vad vi andra tänker och tycker, som står vid sidan av. Strongt!

Mer än strongt blev resultatet av Bankerydsmötet i veckan - nu kan den vanliga lilla människan se fram emot mer kvar på lönekontot och småföretagare våga satsa = fler jobb i Sverige. Vi kan inte längre ha var 5:e person utanför arbetsmarknaden! Med tanke på glädjen hos min tös över att ha fått jobb och den individuella stolthet hon känner, så måste fler (helst alla) få ha samma förnimmelse och sträcka på sig. Bidrag behövs i akutskedet oavsett knipa och ger trygghet för stunden, men absolut ingen stolthet!

Slut för idag, men jag lovar återkomma som i starten, dvs dagligen om möjligt.
Nu är det fredag kväll och vi går ut och ler mot varandra - det hjälper garanterat mot det mesta!