Beredskap, boskap, dårskap - äntligen kom regnet!

För ett par veckor sedan deltog jag i mitt livs första pensionärsutflykt med SPF i gränstrakterna mellan Kronoberg och Skåne. Den var välordnad och trevlig på alla vis. Men det gjorde ont i mig, som är uppvuxen på en liten, liten gård, att längs färden se hur nötboskap gick och betade där inget grönt fanns… 

Jag kan lätt föreställa mig böndernas vånda, när inte ens förstaskörden gav det den brukar ge. Dessutom inget regn på varken vall eller bete. I media kan man ta del av slakterier som redan har fullbokat till november. Övrig odling ser inte heller så kavat ut i torkan. Detta samtidigt som stora delar av Ukrainas jättearealer är tagna ur bruk på grund av Rysslands krig och minor.

Hur ska våra så värdefulla bönder reda ut situationen rent produktionsmässigt och ekonomiskt? Centerpartiet har föreslagit en torkgaranti för bönderna. I stället för att minska vår inhemska jordbruksproduktion behöver vi ju öka densamma. Att konsumera svenskt innebär bättre djurvälfärd, färre bekämpningsmedel, korta och därmed miljövänligare transporter samt antibiotika till djuren enbart när de är sjuka. Det senare innebär att svenskt jordbruk inte leder till ökad motståndskraft mot penicillin av olika slag. Här är vi ett föredöme i världen.

Samtidigt kommer nya gemensamma nordiska näringsråd, vilka av kommunernas kostenheter upplevs som tvingande. Ingen skugga ska falla över dem som gjort jobbet att ta fram dem, utan över dem som gett direktiven.

Nu ska maten till våra barn och äldre, sjuka som friska utarmas än mer, för att kött anses klimatförstörande. Hur hade Kronoberg med gränskommuner sett ut, om vi inte hade haft betande djur? Mångfalden hade varit enfald – granskog. Vallarna med bete binder också koldioxid. De bearbetas inte så ofta. Jag påminner om andra tokigheter som kommit från Livsmedelsverket – 6-8 skivor bröd om dagen oavsett person, endast ett ägg per vecka mm.

Vi ska fortsätta äta varierad kost lagad från grunden av fina, svenska råvaror efter säsong. Vi ska främja svenskt lantbruk av alla slag, gärna ekologiskt, men allt behövs. De senaste åren har visat hur sårbara vi är då katastrofer av olika slag drabbar världen. Ökad självförsörjning för Sverige är helt nödvändig, vilket faktiskt bejakas av nuvarande landsbygdsminister som säger att ”kor är levande beredskapslager”.

Våra barn och barnbarn behöver lära sig odla för husbehov. Det är spännande att se något växa och utvecklas. Stoltheten kommer när skörden serveras på bordet. Kanske till och med lättare att gilla olika grönsaker? Vi behöver återgå till gamla vanor för att få nya. I torkans tidevarv är det enbart av godo att minska gräsmattan till förmån för grönsaksland.