Medborgare som medborgare, eller???

Orättvisor har alltid berört mig illa. Trots att jag växte upp i en tid och miljö där barn skulle sova, vara "osynliga" och tysta, tog jag tidigt till orda när jag upplevde orättvisor och t ex mobbing.

Nu är jag upprörd igen! Oavsett vad som står i regler och förordningar anser jag det förfärligt att vi kunde frakta hem folk från krigets Libanon, men inte kan hjälpa en ung tjej, som utsätts för mordförsök i Turkiet, att komma hem till trygghet och vård i Sverige. Det handlar hela tiden om svenska medborgare och livsfara! Är det åter ett utslag av (precis som i domstolarna) att tjejer får skylla sig själva? Eller är det politiska hänsyn - eftersom Turkiet kan vara på väg in i EU, så vill UD inte ingripa. Hellre offrar svenska myndigheter en ung svensk kvinna, som är förlamad genom mordförsök?

Visst var det olyckligt att reseförsäkringen gick ut precis under vistelsen, men är inte svenska tjejers liv värda att ta vara på, liksom vi hjälper andra som råkar illa ut i samband med utlandsvistelser? Dessutom hjälper vi ju genom bistånd och hjälporganisationer andra länders medborgare i nödsituationer.

Det lilla jag vet genom media upprör mig starkt! UD bör ta tag i agerandet och se till att liknande inte upprepas, oavsett vad som behöver rättas till! Det liknar mycket agerandet från svenska myndigheter då barn/ungdomar från Sverige, mot sin vilja och under falska förespeglingar, skickas till ursprungslandet för hjärntvätt/vidareutbildning i släktingars kultur och religion. När de senare skickar nödrop hem till Sverige, vill inte kommunerna lyssna på det örat - det skulle ju kosta pengar...