(Publicerad april 2022)
Påsken har gett oss energi via underbart väder, möjlighet till avkoppling, kultur, reflektion, utevistelse och samvaro med nära och kära. Upplägget kunde inte vara bättre, eller?
Jag själv har umgåtts med barn och barnbarn, gått
långpromenad bland blåsippor och vitsippor samt beundrat grodor på grunt vatten
i en glittrande badsjö. I trädgården har jag plockat ris och räfsat de sista
höstlöven samt kört till trädgårdstippen. Jag har njutit av att kunna gå utan
vinterkläder och jag har kopplat av på altanen vid solnedgången, men även
deltagit i kulturevenemang och delat ut studiestipendier. Även fiberföreningens
nya kunder har fått besök och avtal skrivna. Allt i god gemenskap och under
strålande solsken.
Men ändå… Som baston i bakgrunden har hela tiden krigets
fasor i Ukraina funnits närvarande. Jag känner mig otillräcklig. Visst har jag
sänt bidrag till hjälporganisationer, och jag har anmält att jag kan ta emot
flyende människor boende hos mig. Myndigheterna säger att det inte behövs. Men
kriget är både nära rent geografiskt och känslomässigt. Jag har tidigare jobbat
med folk från nästan varje land i f d Sovjetunionen och känner så starkt med
dem. Arma människor som uttalat hotas av att få hela sin kultur utrotad av ett
grannfolks diktator!
Här hemma har försvarandet av den så viktiga
yttrandefriheten lett fel, så fel. Läser idag att Polisen i Växjö vägrade
tillstånd för den danske högerextremisten att bränna Koranen här. Som jag
känner efter de hemska kravaller hans aktioner utlöst, var det ett helt korrekt
ställningstagande här i länet. Vi behöver fortsätta på integrationens spår, att
kunna leva tillsammans, öka förståelsen och samvaron, få nya vänner från andra
länder. Det berikar på så många sätt. Uppviglaren har ju ett helt motsatt mål –
att öka motsättningarna.
Vid stipendiehögtiden i Rävemåla i helgen lyssnade vi på
sång- och dansmannen Cesar från Peru. Han sjöng på spanska och engelska. Cesar
talar bra svenska efter ett drygt år här och fick oss att gå upp på golvet i
bygdegården och testa lite cha-cha-steg till hans fina sång och musik. Han kom
till oss via Studieförbundet Vuxenskolan. Vi måste fortsätta använda
folkbildningen, men också grannars välvilliga engagemang och oss själva till
att stå upp mot de mörka krafterna vilka vill öka motsättningarna. Vi behöver
varandra i det här landet om vi ska klara framtiden och att fortsätta
utvecklingen.
Ja, vi får glädjas! Vi måste leva vidare och göra det vi
kan i det lilla och nära. Vi vill fortsätta låta folket styra tillsammans i
öppenhet. Det kallas demokrati. Var rädd om den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar