Jag mår illa av ryssarnas behandling av Georgien och dess folk! Långt borta är nu den glädje jag kände över rosornas revolution, då Chevardnazes diktatur tog slut. Den senaste veckans händelser i vårt närområde år 2008 är i det närmaste ofattbara, men samtidigt oerhört avslöjande vad gäller Rysslands syn på sig självt och sina grannar. Först provocerar man det lilla grannlandet till bristningsgränsen och sedan slukar man det med hull och hår, skriver under eldupphöravtal men avancerar i stället för att retirera. Man kan jämföra det med kriminella gängs oskrivna regler och uppförande.
Det är så frustrerande att noll lagar, konventioner och överenskommelser gäller för våra två stormakter! Gång på gång blir vi varse hur uddlöst t ex FN:s säkerhetsråd är pga vetorätten. Obalansen vad gäller makt i världen är förödande i många sammanhang, inte bara då strider uppkommer.
På det personliga planet funderar jag mycket över hur mina bekanta i Georgien har det i nuläget och kommer att få det i framtiden... All denna rädsla och förstörelse - många, många fler flyktingar i området, tillbakagång, brustna visioner. Mina varma tankar är där i alla fall - i ett område där kulturen blomstrade samtidigt som i antikens Grekland.
Hoppas nu världens övriga ledare, särskilt EUs, står enade och starka mot Ryssland och till stöd för Georgiens folk. Vi kan inte fort nog krypa ur beroendet av fossila bränslen, så att vi slipper kräla i stoftet för ockupationsmakten!
Georgien har ändå visst stöd utifrån nu i nödens stund (om än yrvaket), men Tjetjenien betraktas ju som en rysk inre angelägenhet av övriga länder och får leva i sitt inferno i ensamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar