Rötter 1, 2, 3 och regn

Rötter blir allt viktigare med åren. Ordnade tillsammans med en kusin en släktträff förra året, och håller på med uppföljning av den. Sommaren är ju den tid man oftast tar till att hälsa på och prata minnen. Hälsade på en av mina farbröder häromdagen, och då kom mycket intressant fram om min och min fars, farmors och farfars ursprungsbygd.

Så har det varit traditionsenlig slåtter med liar och räfsor på Korrö, ett härligt naturreservat längs Ronnebyån, som erbjuder både oss närboende och turister många möjligheter. Fastän regnet öste ner då vi började och återkom mot slutet, var gemenskapen och arbetsglädjen god. Vi blev inkallade till förmiddagsfika med hjälp av ung fiolspelande tjej, som sedan underhöll en stund. Efter fullt avklarat jobb, vankades risgrynsgröt och smörgås. Liemän och räfserskor var centerpartister från trakterna runtomkring, och vi kände oss nöjda med resultatet.

Igår var det egentligen hemvändardag i min nuvarande socken, Älmeboda. Det är det varje år samma helg. Jag valde i stället att återvända till min förra hemsocken, Linneryd, och gå på byavandring i Ruveboda. Trots att jag tidigare bott strax utanför Linneryd i tio år, har jag inte hunnit lära mig alla byar och gårdar. Dags att reparera en del av det, tyckte jag, särskilt eftersom jag inom Röda korset lärde känna en numera bortgången bybo därifrån. Och det tyckte jättemånga människor med mig, inklusive en väninna jag tog med. Vi var ett rejält följe - en del bakom häst och vagn, några bakom en antik taktor med vagn, "grålle", andra på cykel och majoriteten till fots. Vi fick höra både historik och anekdoter om bygden vi passerade samtidigt som vi njöt av vyerna och sommaren runtom. Även här var samvaron en viktig beståndsdel - att träffa gamla bekanta och höra senaste nytt. Klarinettspel och förtäring passade utmärkt på sluttampen. En visit av åskan med rejäl regnskur ingick också i programmet. Men eftersom bygden lider svårt av sommarens torka, var det ingen som tog illa upp.

Och idag har det välsignade regnet äntligen kommit! Det har regnat mesta delen av dagen - ihärdigt rakt ner och gett rejäla mängder. Nu kan jag nog pusta ut vad gäller min stora linds överlevnad. Den har små blad i år, har blommat mindre än vanligt och såg slokig ut före regnet. Både jag och hon bor ju på en kulle med mager jord och stenar och berg undertill, så det har frestat på. Björken vid knuten gulnar i förtid t ex.

Jag har ju min enda semestervecka just nu - men i kväll gör möteskalendern sig påmind igen.