Jag förstår mig inte på folkpartisterna som kräver att samtliga elever alltid ska tala svenska i skolan! Så den som inte kan uttrycka sig på svenska, ska inte få tala alls då? Bara för att lärare känner att de inte har kontroll över klassen? Det är så vi har förtryckt våra minoriteter förr i världen - det är ju ett allvarligt steg tillbaka!
Jag reagerar både som ivrare för jämställdhet, demokrati, humanism och som f d språklärare och språkintresserad. I min värld är dessa folkpartister ute och cyklar. Eleverna måste ju få kommunicera på det språk de kan, om inte svenskan räcker till. Även annars - om det känns praktiskt. Hemliga språk har ju alltid förekommit bland barn och ungdomar (och fackspråk inom skrån och yrken). Det egna språket är en trygghet och ger en plattform att lära nya språk och förstå andra kulturer.
Det går inte att skapa kontakt och kontroll i skolan med enbart förbud, även om jag helt och fullt förstår att undervisningssituationen är mycket komplex, när eleverna i en och samma klass kommer från så många olika språkgrupper. Det gäller att bjuda till och visa intresse som lärare och vuxen, vara insprirerande, möta individerna. Sätta sig in i elevernas situation också. Det är kanske mer akuta saker än satsdelar, multiplikation eller kemiska beteckningar som pockar på - traumatiska upplevelser, oro, mobbing eller helt enkelt att bli vuxen. (Jag har erfarenhet av bl a sfi-undervisning och undervisning på högstadiet.)
Regler och respekt måste finnas i skolan, precis som på alla arbetsplatser, men de ska vara utformade med elevernas och personalens bästa för ögonen, inte enbart för lärarnas kontrollbehov!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar