Jag vill vara glad och stolt, men...

...det är inte så enkelt så att man bara kan fira jul och nyår som om inget hänt. Våra migrationsmyndigheter skriver: Det finns inga hinder för att avvisa den 16-åriga romska flickan i Karlshamn. Hon är född i Sverige och har bott här åtminstone halva sitt liv, senaste året i skyddat boende för att undgå faderns misshandel. Hon kan inte tala kroatiska, men ska ändå utvisas tillsammans med sin familj inklusive den våldsamme fadern till ett land med främmande språk. Då är ju risken uppenbar att hon fortsatt hamnar under faderns kontroll och därmed riskerar mera misshandel.
Jag vägrar tro att våra lagar inte kan tolkas till hennes fördel, i stället för till hennes nackdel! Vilka är det vi ska bevilja asyl, om det inte är de som riskerar att skadas eller t o m dödas om de avvisas. I det här fallet kan man ju verkligen inte tala om att återvända hem, eftersom tjejen är född och uppvuxen här.
Enligt mitt sätt att se, är det synd att Migrationsverket inte stängdes och tömdes på folk i samband med nyordningen med överklagande till domstol. Den anda som uppenbarligen finns på myndigheten och de tolkningar som görs får svenska folket att skämmas och vi drar på oss klagomål från FN-organ och andra hjälpande runtom i världen. Det värsta är de offer som skapas, skickas iväg mot misshandel och risk för sina liv.
I stället för stolt och glad inför det nya året så skäms jag! Ja, jag vet att jag sagt det förut, desto värre är det - att inte bättring sker!