Solen är tillbaka!

Mitt i denna bråda tid med årsmöten, som innebär både tillbakablickar och framtidsplanering, har jag just tagit årets första stund i solen på min yttertrappa. Det har varit tillräckligt varmt för att kavla upp ärmar och ben men ändå behålla jackan om axlarna samt vända upp näsan mot solen. Ljuvligt! Det är den dagen på året jag längtar mest till (ja, och så den dagen i oktober vi får tillbaka normaltid)! Samtidigt är det ju så att i skuggan behövs ytterkläderna fullt ut och småfåglarna får sin vintermat i fågelbordet. Men ändå! Det är en vändpunkt.

Solen kan väl också anses vara tillbaka, åtminstone bildligt, över Kosovo. Vilket tutande det var i Växjö igår eftermiddag och kväll, då jag var där för styrelsemöte! Jag gläder mig med frihetsivrarna, samtidigt som jag bävar för den andra sidans hållning. Något som dessutom bekymrar mig är att Sverige inte ämnar vara bland de första länderna i EU som erkänner Kosovos självständighet. Den här första tiden är oerhört känslig och då borde EU stå enat, så långt det bara går. Är rädd för att det återigen handlar om flathet i förhållande stora grannen i öster. Vi har inte råd att offra människoliv och människors frihet för handelsutbyte, och det står jag för!