Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kultur. Visa alla inlägg

onsdag, juli 13, 2022

Kan vi, får vi glädjas?

(Publicerad april 2022)

Påsken har gett oss energi via underbart väder, möjlighet till avkoppling, kultur, reflektion, utevistelse och samvaro med nära och kära. Upplägget kunde inte vara bättre, eller?

Jag själv har umgåtts med barn och barnbarn, gått långpromenad bland blåsippor och vitsippor samt beundrat grodor på grunt vatten i en glittrande badsjö. I trädgården har jag plockat ris och räfsat de sista höstlöven samt kört till trädgårdstippen. Jag har njutit av att kunna gå utan vinterkläder och jag har kopplat av på altanen vid solnedgången, men även deltagit i kulturevenemang och delat ut studiestipendier. Även fiberföreningens nya kunder har fått besök och avtal skrivna. Allt i god gemenskap och under strålande solsken.

Men ändå… Som baston i bakgrunden har hela tiden krigets fasor i Ukraina funnits närvarande. Jag känner mig otillräcklig. Visst har jag sänt bidrag till hjälporganisationer, och jag har anmält att jag kan ta emot flyende människor boende hos mig. Myndigheterna säger att det inte behövs. Men kriget är både nära rent geografiskt och känslomässigt. Jag har tidigare jobbat med folk från nästan varje land i f d Sovjetunionen och känner så starkt med dem. Arma människor som uttalat hotas av att få hela sin kultur utrotad av ett grannfolks diktator!

Här hemma har försvarandet av den så viktiga yttrandefriheten lett fel, så fel. Läser idag att Polisen i Växjö vägrade tillstånd för den danske högerextremisten att bränna Koranen här. Som jag känner efter de hemska kravaller hans aktioner utlöst, var det ett helt korrekt ställningstagande här i länet. Vi behöver fortsätta på integrationens spår, att kunna leva tillsammans, öka förståelsen och samvaron, få nya vänner från andra länder. Det berikar på så många sätt. Uppviglaren har ju ett helt motsatt mål – att öka motsättningarna.

Vid stipendiehögtiden i Rävemåla i helgen lyssnade vi på sång- och dansmannen Cesar från Peru. Han sjöng på spanska och engelska. Cesar talar bra svenska efter ett drygt år här och fick oss att gå upp på golvet i bygdegården och testa lite cha-cha-steg till hans fina sång och musik. Han kom till oss via Studieförbundet Vuxenskolan. Vi måste fortsätta använda folkbildningen, men också grannars välvilliga engagemang och oss själva till att stå upp mot de mörka krafterna vilka vill öka motsättningarna. Vi behöver varandra i det här landet om vi ska klara framtiden och att fortsätta utvecklingen.

Ja, vi får glädjas! Vi måste leva vidare och göra det vi kan i det lilla och nära. Vi vill fortsätta låta folket styra tillsammans i öppenhet. Det kallas demokrati. Var rädd om den!


fredag, maj 08, 2020

Kultur under viruspress


Viruspressen är just nu hård inom alla delar av samhället och snart över precis hela världen. Men samtidigt drabbar pressen olika både bland människor och inom olika områden. Det går ganska bra för bygghandeln, för vi passar på att fixa och renovera hemma lite tidigare än vanligt i år. Det säljs extra mycket IT för vi behöver redskap för jobb och social kontakt. Men det är inga muntra miner inom resande, besöksnäring eller kultur. Snarare katastrof!

Visst försöker vi ställa om inom kultur och bli mer digitala samt ha aktiviteter utomhus, men det allra mesta blir uppskjutet eller inställt. Frilansare och egenföretagare inom kultur blir utan jobb. Teatrar och konsertlokaler måste stänga tvärt. Vi både måste och vill följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minska smittsprid-ningen. Samtidigt dröjer regelverk kring hur eventuellt stöd ska se ut. Regeringen har fattat beslut, men den förlängda armen som ska hantera stöden har inte fått riktlinjer på plats lika snabbt. Det är stor risk för konkurser både inom företag, organisationer och för enskilda.

Parallellt med detta skeende ser vi och hör om balkongsång, digital körsång, studiecirklar utomhus eller på nätet, musik utanför äldreboenden och många andra kulturyttringar. Vi vet att kultur är medicin – underlättar läkande och uppmuntrar i karantänens långsamhet.

Just i den här sortens kris borde stöd och regelverk för kultur kommit först ut och varit generösa och lättadministrerade, eftersom sång och musik är en del av läkeprocessen och motverkar depression. Men också för att frilansare och kulturinstitutioner knappast har stort eget kapital att genomleva en kris.

Jag hoppas nu stödpengarna till kulturen snabbt fördelas, liksom att de företagsstöd som gäller för andra företag även beviljas och underlättas för kulturorganisationer. Det är ju inte enbart nu under press vi behöver kultur. Kulturarbetare, institutioner och organisationer måste överleva för att kunna glädja och stärka oss även efter krisen. Kulturen kommer att bli en viktig del i återuppbyggnaden av samhället, rehabiliteringen om du så vill. Alla kostnader kan inte vältras över på kommuner och regioner. Dessa kommer att få betydligt mindre resurser att hantera framöver på grund av minskade skatteinkomster och ökad arbetslöshet. Då drabbas kulturen allra först enligt erfarenhet.

Kultur och bildning utvecklar och håller oss uppe både i med- och motgång. Hur ska invånarna kunna engageras, växa, upptäcka och stå emot mörka och försåtliga budskap utan bildning och kultur? Vi invånare behöver växa som individer för att inspireras och bidra ännu mer framåt i samhällets utveckling. Då behöver kulturens arbetare och infrastruktur finnas kvar även efter viruspressen.


fredag, april 24, 2020

Ett oskrivet blad av framtidstro


Mitt i avkoppling och samvaro kring helgerna har vi också vänt blad i kalendern. Vi har tackat 2010-talet för god kamp och tagit oss an ett nytt decennium, med olika förväntningar. Jag funderar över vad jag vill se under 2020 och de närmaste par åren.

Främst önskar jag naturligtvis hälsa och glädje för barn och barnbarn med familjer. De är ju framtiden. I min hemsocken Älmeboda välkomnar vi de nyfödda så här års med ett lokalt barnbidrag samt numera även en barnbok där någon form av funktionsvariation förekommer i berättelsen och på bild. Det är ett sätt för föreningar och företag att visa att bygden vill framåt. I år firar vi 20 år med lokala barnbidraget. Vi har också en stipendiefond för ungdomar härifrån som studerar vidare på heltid. Den är instiftad av en lyckosam emigrant redan i början på 1950-talet. Det är ett sätt att lyfta studenter framåt i all enkelhet.

Jag grunnar på vad det faktum att barnkonventionen nu blir svensk lag kan komma att innebära, inte bara för mina egna barnbarn utan för alla barn i landet. Jag hoppas verkligen att barn och ungas röster kommer att bli mera lyssnade till samt få spela större roll i deras egna angelägenheter och i samhället i stort.

Fiberutbyggnaden i Tingsryds kommun och ambitionen att i stort sett alla som vill ska kunna nå ett stamnät med snabbt bredband är på gång att realiseras. I Älmeboda socken ansluter vi enstaka kunder nära stamnätet. Den ena fiberföreningen hjälper nu till att sudda ut vita fläckar i Linneryds socken. Snart är samtliga kommunala lägenheter anslutna till fiber över hela kommunen. Detta är en jämlikhetsreform och en förutsättning för att företagande och studier ska kunna ske runtom i kommunen, men också vård och omsorg.

När det gäller hälso- och sjukvård, som jag är förtroendevald inom, hoppas jag oändligt mycket på stärkandet av och utvecklingen inom den nära vården. Den ska ha vårdcentralerna som nav, med djup samverkan med främst kommunal hemsjukvård och ambulans. Den måste bli tillräckligt attraktiv och nytänkande för att ha kompetens att serva sina upptagningsområden efter invånarnas och de listades behov. Du ska bli smidigt omhändertagen av din vårdcentral antingen på plats eller i hemmet. Det är oerhört viktigt att den nya nära vården finner sina former mycket snart. Därefter ska innehållet i det nya sjukhuset i Växjö både planeras och dimensionernas. Partierna är överens om riktningen.

I Tingsryd har jag förmånen att vara med om utvecklingen av våra kommunala bostäder. Där har vi ett spännande pilotprojekt inom nybyggnad på gång, som ska ge hyreslägenheter folk i olika åldrar har råd att bo i. Samtidigt gör vi absolut inte avkall på kvalitet eller estetik. På Tingsmålavägen i Tingsryd uppför vi tolv lägenheter i olika storlekar i en första etapp, med plats för två ytterligare etapper. Planen är att bygga bra bostäder till lägsta möjliga kostnad till stor del med egen personal, sedan grund, rördragning och stomme är klara. På så sätt utnyttjar vi tiden bättre. Mot slutet av 2020 har vi facit. Min framtidstro är många studiebesök samt nöjda hyresgäster.

Detta är mina närmaste framtidsfunderingar förutom kulturen. (Den behöver en egen artikel.) Vilka är dina?

onsdag, juli 25, 2018

Utveckling både här och nära storstan


Jag njöt av det vackra, varierade odlings-landskapet mellan orterna jag passerade, samtidigt som jag tänkte på den kommun jag skulle besöka. Det finns många likheter mellan Ekerö i Mälaren, nära huvudstaden, och flera av våra kommuner i Kronoberg.

Flertalet av våra kommuner är uppbyggda av en handfull tätorter utan någon jättestor centralort. Befolkningen finns till stor del på landsbygden, och de mindre tätorterna bidrar till utveckling, inkomster och trivsel i kommunen med sitt näringsliv, sin service och sin kultur. 

På samma sätt är det med ökommunen Ekerö. Jag känner mig lika hemma där när jag åker kollektivt från Stockholms centrum, och ser hästgårdar, kor på bete, sädesfält och lin i blom mellan mindre tätorter och stränder. Där satsas på närodlat, mikrobryggerier och småföretagande precis som hos oss, samtidigt som en stor andel av befolkningen pendlar till jobbet i Stockholm och Södertälje med kranskommuner.

Det finns paralleller i Kronoberg och i Tingsryd. Vi har snabbväxande kommuner i länet som drar, men också runtomkring inom pendlings-avstånd. Vissa pendlar in och andra pendlar ut. I Tingsryds kommun är det ungefär lika många i vardera riktningen. Vi har flera residensstäder inom pendlingsavstånd. Vi har nära till flyg-platser och kan nå övriga världen, och de oss, på samma dag. Järnvägen är en bit bort, och därför är vägarnas kvalitet och säkerhet desto viktigare för både näringsliv, invånare och besökare.

Vi behöver bygga bostäder i lagom takt för att möta den långa kön. Vi behöver ta alla människor till vara i arbetslivet, i gemenskapen och bidra med kompetensutveckling. Vi behöver få gehör för utveckling av vägnät och bussturer, men samtidigt dra vårt eget strå till den stacken genom skötsel av enskilda vägar, gator och genom att vara beredda att satsa vidare på kollektivtrafik. Servicen till invånare, näringsliv och besökare måste vara tillgänglig, tillmötesgående och tillräckligt snabb. Vi måste se och uppmuntra eldsjälar i hela förenings- och kulturlivet. Vi har en underbar natur, många små och medelstora, modiga företag, invånare som tror på sin bygd och är beredda att satsa lokalt.

Det är framåt vi ska! Tillsammans kan vi utvecklas och växa vidare större och mindre kommundelarna, precis som de större företagen drar de mindre i nätverkande. Precis som bina samarbetar i jättelindens blommor och drar till bikuporna. Det gäller att vi drar åt samma håll – framåt!