Kultur under viruspress

Viruspressen är just nu hård inom alla delar av samhället och snart över precis hela världen. Men samtidigt drabbar pressen olika både bland människor och inom olika områden. Det går ganska bra för bygghandeln, för vi passar på att fixa och renovera hemma lite tidigare än vanligt i år. Det säljs extra mycket IT för vi behöver redskap för jobb och social kontakt. Men det är inga muntra miner inom resande, besöksnäring eller kultur. Snarare katastrof!

Visst försöker vi ställa om inom kultur och bli mer digitala samt ha aktiviteter utomhus, men det allra mesta blir uppskjutet eller inställt. Frilansare och egenföretagare inom kultur blir utan jobb. Teatrar och konsertlokaler måste stänga tvärt. Vi både måste och vill följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minska smittsprid-ningen. Samtidigt dröjer regelverk kring hur eventuellt stöd ska se ut. Regeringen har fattat beslut, men den förlängda armen som ska hantera stöden har inte fått riktlinjer på plats lika snabbt. Det är stor risk för konkurser både inom företag, organisationer och för enskilda.

Parallellt med detta skeende ser vi och hör om balkongsång, digital körsång, studiecirklar utomhus eller på nätet, musik utanför äldreboenden och många andra kulturyttringar. Vi vet att kultur är medicin – underlättar läkande och uppmuntrar i karantänens långsamhet.

Just i den här sortens kris borde stöd och regelverk för kultur kommit först ut och varit generösa och lättadministrerade, eftersom sång och musik är en del av läkeprocessen och motverkar depression. Men också för att frilansare och kulturinstitutioner knappast har stort eget kapital att genomleva en kris.

Jag hoppas nu stödpengarna till kulturen snabbt fördelas, liksom att de företagsstöd som gäller för andra företag även beviljas och underlättas för kulturorganisationer. Det är ju inte enbart nu under press vi behöver kultur. Kulturarbetare, institutioner och organisationer måste överleva för att kunna glädja och stärka oss även efter krisen. Kulturen kommer att bli en viktig del i återuppbyggnaden av samhället, rehabiliteringen om du så vill. Alla kostnader kan inte vältras över på kommuner och regioner. Dessa kommer att få betydligt mindre resurser att hantera framöver på grund av minskade skatteinkomster och ökad arbetslöshet. Då drabbas kulturen allra först enligt erfarenhet.

Kultur och bildning utvecklar och håller oss uppe både i med- och motgång. Hur ska invånarna kunna engageras, växa, upptäcka och stå emot mörka och försåtliga budskap utan bildning och kultur? Vi invånare behöver växa som individer för att inspireras och bidra ännu mer framåt i samhällets utveckling. Då behöver kulturens arbetare och infrastruktur finnas kvar även efter viruspressen.

Tondövheten är total hos Jordbruksverket!

Mitt i brinnande viruspandemi, då digitala redskap används och uppskattas mer än någonsin i hela landet, går Jordbruksverket ut med ett pressmeddelande som inleds så här:

”Stopp för vissa stöd inom landsbygdsprogrammet

Intresset för miljöersättningarna, där den största är ersättningen till betesmarker och slåtterängar, har varit större än vad vi har beräknat. För att säkra att det finns pengar till miljöersättningarna stoppar Jordbruksverket vissa stöd inom landsbygdsprogrammet från och med 9 april. Det gäller främst projektstöd som till exempel bredband och andra stöd för utveckling av landsbygden. Pengarna försvinner alltså inte ur landsbygdsprogrammet. Stoppet innebär att cirka 500 miljoner kronor dras in från projekt- och företagsstöd.”

Samma vecka har Hela Sverige ska leva kommit med sin färska rapport om bredbandsutbyggnaden. I den konstaterar Post- och Telestyrelsen att det fattas hela 97 % av medlen för att nå statens bredbandsmål.

Tondövheten inom Jordbruksverket är total! När hela landet är som mest beroende av snabbt bredband för hälso- och sjukvård, utbildning, företagande, nätverkande av olika slag, och folk i gemen verkligen upptäcker användbarheten, då slår det statliga verket stopp. Vad sänder detta för signaler till alla som jobbar för att bygga ut fibernät och utveckla bygden? Vad sänder detta för signaler till dem som redan nu bor och verkar där, liksom för dem som nyss upptäckt att storstaden kanske inte är himmelriket på jorden? Vi har egentligen en gröna vågen 2.0 som pågår.

Missförstå mig rätt – jag älskar slåtterängar och betesmarker! Är både uppvuxen där och bor även nu med sådana marker runt mig. Men de är lättare att hålla igång med ideella krafter och betande djur. Att anlägga fibernät är mycket kostsamt även med ideella krafter. Tro mig – vi i Tingsryds kommun vet, för vi har gjort just det.

Nu måste regeringen helt enkelt ta sitt statliga verk i örat och säga gör om gör rätt! Centerpartiet trycker på redan i frågan och det är bra. Detta land ska hålla ihop och gå framåt, då är snabbt bredband en avgörande infrastruktur precis som planen är.

Utveckling både här och nära storstan

Jag njöt av det vackra, varierade odlings-landskapet mellan orterna jag passerade, samtidigt som jag tänkte på den kommun jag skulle besöka. Det finns många likheter mellan Ekerö i Mälaren, nära huvudstaden, och flera av våra kommuner i Kronoberg.

Flertalet av våra kommuner är uppbyggda av en handfull tätorter utan någon jättestor centralort. Befolkningen finns till stor del på landsbygden, och de mindre tätorterna bidrar till utveckling, inkomster och trivsel i kommunen med sitt näringsliv, sin service och sin kultur. 

På samma sätt är det med ökommunen Ekerö. Jag känner mig lika hemma där när jag åker kollektivt från Stockholms centrum, och ser hästgårdar, kor på bete, sädesfält och lin i blom mellan mindre tätorter och stränder. Där satsas på närodlat, mikrobryggerier och småföretagande precis som hos oss, samtidigt som en stor andel av befolkningen pendlar till jobbet i Stockholm och Södertälje med kranskommuner.

Det finns paralleller i Kronoberg och i Tingsryd. Vi har snabbväxande kommuner i länet som drar, men också runtomkring inom pendlings-avstånd. Vissa pendlar in och andra pendlar ut. I Tingsryds kommun är det ungefär lika många i vardera riktningen. Vi har flera residensstäder inom pendlingsavstånd. Vi har nära till flyg-platser och kan nå övriga världen, och de oss, på samma dag. Järnvägen är en bit bort, och därför är vägarnas kvalitet och säkerhet desto viktigare för både näringsliv, invånare och besökare.

Vi behöver bygga bostäder i lagom takt för att möta den långa kön. Vi behöver ta alla människor till vara i arbetslivet, i gemenskapen och bidra med kompetensutveckling. Vi behöver få gehör för utveckling av vägnät och bussturer, men samtidigt dra vårt eget strå till den stacken genom skötsel av enskilda vägar, gator och genom att vara beredda att satsa vidare på kollektivtrafik. Servicen till invånare, näringsliv och besökare måste vara tillgänglig, tillmötesgående och tillräckligt snabb. Vi måste se och uppmuntra eldsjälar i hela förenings- och kulturlivet. Vi har en underbar natur, många små och medelstora, modiga företag, invånare som tror på sin bygd och är beredda att satsa lokalt.

Det är framåt vi ska! Tillsammans kan vi utvecklas och växa vidare större och mindre kommundelarna, precis som de större företagen drar de mindre i nätverkande. Precis som bina samarbetar i jättelindens blommor och drar till bikuporna. Det gäller att vi drar åt samma håll – framåt!

Äntligen lyfter sydost!

Infrastrukturpropositionen ger möjligheter för sydöstra Sverige när det gäller både gammal och ny järnväg. Detta kommer att binda ihop regionen, underlätta pendling och öka attraktiviteten samtidigt som vägarna avlastas. 678 miljoner under 11 år!
Pengar till underhåll av mindre vägar blir det också - nog så viktigt på vår landsbygd.
Vad vi har längtat efter dessa satsningar och nu kommer de från centerpartiets infrastrukturminister!

Läs mer här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=3598094
och här: www.kronoberg.centerpartiet.se