Visar inlägg med etikett framåt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett framåt. Visa alla inlägg

lördag, juni 12, 2021

Förändring - hur farligt kan det vara?

De senaste dagarna har jag funderat mer än vanligt på hur vi människor är funtade inför förändring. Själv tycker jag det är intressant och välkomnar nya företeelser för det allra mesta.

 

I pandemin har vi alla blivit tvungna att anpassa oss både enligt rekommendationer och utifrån smittoläge. Det har blivit stora omställningar – jobba på distans, umgås med högst en familj, handla på distans eller på udda tider samt avstå mycket fritidsaktiviteter. Nu har denna situation pågått så pass länge att det livet blivit det nya normala, även om vi längtar tillbaka till ökad frihet. Vi människor har alltså egentligen lätt för att anpassa oss utan att därför förgås. Nu ryggar vi ju nästan tillbaka om någon gör en antydan till att hälsa i hand eller annat ”närgånget” inom en och en halv meter. Men här handlar det trots allt om hälsa och överlevnad samt i olika hög grad att också ta hänsyn till andra. Det rör alltså främst egot ifall vi går till botten. 


Men när en arbetsplats ska förändras för att behoven, regelverket, tiden och trenderna redan har gjort det, då är det annat ljud i skällan. Vi vet att förändring föder motreaktioner hos ett fåtal, men hur farligt kan det vara att jobba i team jämfört med att sitta ensam och försöka lösa allt? Vad kan hända mer än att cirklarna rubbas för att snart lägga sig fint till rätta igen? Vad är det man är så förtvivlat rädd för så att man låter det engagerande jobbet förfaras, bekämpar ledning och styrelse samt mycket lite blir uträttat? 


Eller när en helt annan arbetsplats ska flyttas och nybygge planeras på annan geografisk plats. Det ursprungliga läget har varit omdiskuterat i decennier, trafikmässigt trångt trots att det handlar om att rädda liv. Då är motståndet starkt hos vissa grupper, framför allt helt utomstående, självutnämnda förståsigpåare och pensionärer från den aktuella verksamheten. Här grunnar jag på att dessa tar nybyggnation och flytt som en kritik mot hur det varit, snarare än en välkommen förbättringsåtgärd för den pågående och framtida verksamheten. 


Vem vill jobba i en ständig byggarbetsplats? Hur ska man kunna garantera säkerheten bland damm och stoff? Omflyttningar flera gånger om under åren framöver, och ännu krångligare trafik när byggmaterial och maskiner ska transporteras fram och närlagras. För att inte tala om risken för totalt byggstopp när man kommit en bit på väg och okänd faktor slår till. 


Vad är folk rädda för? Jag skulle önska att fler kunde göra som den personal som omfamnar förändring och ser fram emot att få planera sin verksamhet på ett modernt, ändamålsenligt och arbetsmiljömässigt gott sätt. Jag skulle på den andra arbetsplatsen önska mig ett synsätt som ja, men detta kan vi väl pröva. Kan andra jobba så här, så varför inte vi? Vad är det värsta som kan hända? Att det nya blir bättre än det gamla välkända…  


Vi måste framåt tillsammans nu när samhället kan öppna upp igen, och då har vi varken tid eller kraft att lägga energi på rädslor och konflikter. I stället för enbart håll i och håll ut, behöver vi nu lägga till ledorden håll ihop! 


 

 

 


lördag, september 01, 2018

Ska våra barn sättas på barnhem igen?


1500 personer har under senaste tiden förlorat sin personliga assistans från staten. Det är människor som tidigare bedömts ha ett omfattande vårdbehov över 20 timmar per vecka. Orsaken är att nuvarande regering, socialdemokrater och miljöpartister, gett order om besparing inom detta område till Försäkringskassan.

Parallellt har ett par vägledande domar slagit fast att andning och matning via sond INTE är grundläggande behov. Motivering att just dessa ord inte räknas upp i lagtexten, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Denna lag skrevs 1993 av en borgerlig regering. Meningen med lagen är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva sina liv så likt andra som möjligt. En frihetsreform!

När personer förlorar sin statliga assistans innebär det att ansvaret för omsorgen faller på kommunerna – både vård och kostnader. För familjer med barn med stora vårdbehov dygnet runt, som till exempel andningshjälp, blir detta ohållbart. Att ständigt vara vaken och samtidigt leva ett eget liv är inte möjligt. Ingen orkar vara vaken dygnet runt. Det binder föräldrar i hemmet. Kan till och med bli en kvinnofälla.
Följden har blivit att kommuner nu bygger barnboenden och att barn hänvisas till institution i stället för att få växa upp tillsammans med föräldrar och syskon. Vuxna funktionshindrade drabbas också.

På en del av Centerpartiets valaffischer står det MEDMÄNSKLIGHET. Detta är ingen slump. Centerpartiet står fast vid LSS ursprungliga betydelse – att hjälpa och avlasta i hemmet med personlig assistans som staten betalar. Vi vill att barn oavsett funktionshinder ska kunna växa upp hemma hos sin familj, om det är möjligt. Centerpartiet vill att lagen förtydligas så att andning och sondmatning tydligt omfattas av lagen. Vi vill också att all personlig assistans betalas av staten. Nu är ansvaret delat, och då blir det övervältring av kostnader från staten på kommunerna. Det innebär också sämre kvalitet med många olika från hemtjänsten och brist på kontinuitet i vården eller institution.

Centerpartiet vill inte att samhället ska gå bakåt till barnhem och institutioner. Vi vill fortsätta att utveckla framåt med medmänsklighet. Ett land bedöms efter hur man tar hand om de svagaste i samhället. Just nu vacklar Sverige i detta.

onsdag, juli 25, 2018

Centerpartiet vill höja livskvalitén för kronobergarna


Precis som vi förbereder oss på olika sätt för att klara av hettan just nu, finns det sätt för att må bättre, känna sig piggare och försöka förebygga ohälsa. Centerpartiet vill bidra till att hälso- och sjukvården jobbar ännu mer med att förhindra ohälsa. För det är smart helt enkelt. Alla mår bättre av det. Och för att våra resurser ska räcka till inom den framtida sjuk-vården. Vi kan också göra en hel del själva, var och en efter behov och förmåga.

Det handlar om vilket sätt vi lever på. Vad vi äter och dricker, om vi rör på oss, om vi har lagom press i vardagen, om vi använder droger och att vi har några att umgås med eller göra saker tillsammans. Här kan hälsosamtal på vårdcentralen bli en puff i rätt riktning, ge inspiration. På andra håll i Sverige har planerade hälsosamtal gett goda resultat. Nu är vi överens om att börja med det även i Kronoberg.

Fysisk aktivitet på recept, FAR, finns redan som behandlingsform. Men Centerpartiet menar att FAR behöver komma mera i fokus igen. Det ska vara lika självklart att skriva ut fysisk aktivitet på recept som att skriva ut medicin. Vi vill ha regelbunden rapportering kring att FAR utvecklas och inte minskar.

Centerpartiet vill också införa Kultur på recept – för att skapa själv eller ta del av kultur. Detta med syfte att förebygga eller lindra depression och isolering. Att ingå i ett sammanhang är viktigt, göra saker tillsammans.

Återigen har Centerpartiet föreslagit att vi ska införa grön rehabilitering som behandlingsform i Kronoberg. Det betyder att ta naturen, och om man vill och tål även djur, till hjälp att snabbare bli frisk när man har till exempel utmattningssyndrom. Vi menar att det är viktigt att kunna korta sjukdomstiden, kanske slippa en del medicin och snabbare komma tillbaka i sysselsättning. Alla tjänar på det – patienten, familjen, jobbet, sjukvården och samhället. Det finns behand-lare som väntar på att få sina första patienter i vårt län. Det finns goda resultat från andra regioner, och det skulle dessutom kunna ge arbetstillfällen på landsbygden.

20 procent, en femtedel, av våra vårdkostnader beror på ohälsosamma levnadsvanor – tobak, alkohol, fysisk aktivitet samt mat. Med förebyggande hälso-vård kan vi till exempel minska hjärt-kärlsjukdom med 80 procent, fyra femtedelar. Det är alltså både viktigt för människorna och för samhället att vi lyckas med hälsoarbetet.

Det är enklast att börja med rörelse och sunda levnadsvanor tidigt och sedan ha dem med sig genom livet. Men det är aldrig för sent att lägga om stilen. Fysisk aktivitet har en både förebyggande och läkande effekt för såväl kropp som själ. Lustfylld träning blir av, liksom lustfyllda aktiviteter. Musik hjälper och att ingå i ett sammanhang, slippa vara utanför.

Nu hjälps vi åt att höja livskvalitén i Kronoberg – för allas skull. Vi vill framåt!

Utveckling både här och nära storstan


Jag njöt av det vackra, varierade odlings-landskapet mellan orterna jag passerade, samtidigt som jag tänkte på den kommun jag skulle besöka. Det finns många likheter mellan Ekerö i Mälaren, nära huvudstaden, och flera av våra kommuner i Kronoberg.

Flertalet av våra kommuner är uppbyggda av en handfull tätorter utan någon jättestor centralort. Befolkningen finns till stor del på landsbygden, och de mindre tätorterna bidrar till utveckling, inkomster och trivsel i kommunen med sitt näringsliv, sin service och sin kultur. 

På samma sätt är det med ökommunen Ekerö. Jag känner mig lika hemma där när jag åker kollektivt från Stockholms centrum, och ser hästgårdar, kor på bete, sädesfält och lin i blom mellan mindre tätorter och stränder. Där satsas på närodlat, mikrobryggerier och småföretagande precis som hos oss, samtidigt som en stor andel av befolkningen pendlar till jobbet i Stockholm och Södertälje med kranskommuner.

Det finns paralleller i Kronoberg och i Tingsryd. Vi har snabbväxande kommuner i länet som drar, men också runtomkring inom pendlings-avstånd. Vissa pendlar in och andra pendlar ut. I Tingsryds kommun är det ungefär lika många i vardera riktningen. Vi har flera residensstäder inom pendlingsavstånd. Vi har nära till flyg-platser och kan nå övriga världen, och de oss, på samma dag. Järnvägen är en bit bort, och därför är vägarnas kvalitet och säkerhet desto viktigare för både näringsliv, invånare och besökare.

Vi behöver bygga bostäder i lagom takt för att möta den långa kön. Vi behöver ta alla människor till vara i arbetslivet, i gemenskapen och bidra med kompetensutveckling. Vi behöver få gehör för utveckling av vägnät och bussturer, men samtidigt dra vårt eget strå till den stacken genom skötsel av enskilda vägar, gator och genom att vara beredda att satsa vidare på kollektivtrafik. Servicen till invånare, näringsliv och besökare måste vara tillgänglig, tillmötesgående och tillräckligt snabb. Vi måste se och uppmuntra eldsjälar i hela förenings- och kulturlivet. Vi har en underbar natur, många små och medelstora, modiga företag, invånare som tror på sin bygd och är beredda att satsa lokalt.

Det är framåt vi ska! Tillsammans kan vi utvecklas och växa vidare större och mindre kommundelarna, precis som de större företagen drar de mindre i nätverkande. Precis som bina samarbetar i jättelindens blommor och drar till bikuporna. Det gäller att vi drar åt samma håll – framåt!