Är skattehöjning lösningen?

Ibland blir det absolut nödvändigt att höja skatten, för att köpa sig tid. Tid för klargörande analyser, tid för omställning mot nya lösningar i form av arbetssätt, nya redskap osv. Alternativet vore toksparande i form av nedläggning av hela enheter eller andra drastiska åtgärder. Detta kanske till och med utan föregående konsekvensanalys eller utan att ha full koll på orsaken till obalansen eller den höga kostnadsökningen. Akuta neddragningar ger enbart förlorare. Organisationen blir omöjlig att förutse, det skapas oro, jojoeffekt med stora svängningar, kompetens förloras i onödan och service till invånarna försvinner plötsligt, trots att den behövs.

En skattehöjning ska dock vara absolut minsta möjliga för att kunna leva upp till grundläggande behov och lagkrav om budget i balans. Varför då?

För det första ska vi handskas otroligt ansvarsfullt med skattebetalarnas pengar och ha respekt för vad en skattehöjning innebär för den enskilda människan/familjen. För det andra är det lätt för en verksamhet att vänja sig vid en högre nivå på inkomsterna och därmed inte agera lika eftertänksamt och sparsamt. Att ta i med högre skattehöjning än absolut nödvändigt ger stora svårigheter att senare till viss del sänka skatten.

Om detta handlade debatten i Tingsryds kommunfullmäktige. Vi är säkert inte ensamma om att ha liknande diskussioner. I väntan på att ett reviderat utjämningssystem mellan Sveriges regioner och kommuner beslutas och träder i kraft finns det ekonomiska utmaningar av stora mått i alla väderstreck. Den långdragna regeringsbildningen har också gjort att beslut om nivå och utformning av sedvanliga statsbidrag har dröjt. Samtidigt ser vi ökande behov ute i kommunerna både inom utbildning, infrastruktur, kompetensförsörjning samt vård och omsorg.

Enligt Centerpartiet drog den styrande majoriteten i Tingsryd – S, M och KD – till med en onödigt hög skattehöjning, 93 öre inför år 2020. Vi i Centerpartiet föreslog 60 öre. Vi måste också tänka på att vi har en av landets högsta regionala skatter. Samtidigt vill vi vara attraktiva för inflyttning och nödvändig kompetensförsörjning.

Emellertid är inte den för höga skattehöjningen det som oroar mig mest, utan att det i majoritetens budget dessutom ingår uppdrag att än en gång utreda skolor, äldreboenden, måltidernas organisering, personal- och politisk organisation. Detta har vi nyligen varit igenom och resultatet förskräcker.

Det som verkligen behövs är att komma underfund med och åtgärda varför vi inte längre kan lita på de ekonomiska prognoserna samt hitta vad de oväntat höga kostnadsökningarna beror på. Detta är analysarbete, controllerjobb och kompetens. Vi ska inte än en gång drabbas av centraliseringsönskningar och Hållbar ekonomi 2.0.

Spel för galleriet när M och S lägger ner kultur- och fritidsnämnden

Den styrande majoriteten i Tingsryd, M och S, påstår sig spara pengar på att lägga ner kultur- och fritidsnämnden. De använder argument som att ”nämnden har inga muskler utan kommunstyrelsen får rycka in när det behövs satsningar”. Sanningen är att den styrande majoriteten själv utarmat budgeten för kultur och fritid. De har också dragit in investeringsmedel från kultur- och fritidsnämnden till kommunstyrelsen att regera över. Även kultur- och fritidsförvaltningens personal har splittrats. Nu är det dags för nådastöten! Centerpartiet har vid varje budgettillfälle föreslagit ökade anslag till bl a folkbildning samt kämpat för att avsätta medel till en utökad bowling¬hall. Tingsryd är framgångsrika i seriespelet och denna sport kan utövas av alla åldrar. Vad är den styrande majoriteten rädd för? Den litar tydligen inte på sin nämnd att göra ”rätt” prioriteringar för kommunens bästa. Majoriteten har en egen centralistisk agenda. Ett annat argument från majoriteten är att spara till kommunens kärnverk¬samhet. Om inte kultur- och fritidsnämnden offras, så måste filialbiblioteken läggas ner. Struntprat! Två engagerade förtroendevalda kan inte kosta lika mycket som våra filialbibliotek. Arbetet inom området kultur och fritid måste ju ändå utföras av någon, så ingen besparing. Spel för galleriet alltså! Centerpartiet efterlyser en seriös och oberoende konsekvensanalys av nedläggning av kultur- och fritids¬nämnden med splittring av verksamheter. Detta är inte ett favoritredskap hos den styrande majoriteten. Bättre att hugga i blindo och hoppas att invånarna köper argumenten. Centerpartiet menar att den styrande majoritetens agerande skapar oordning i verksamheter och oro hos personal. Biblioteksverksamheten ska enligt förslaget skötas av barn- och utbildningsförvaltningen liksom fritidsverksamheten. Denna stora förvaltning, med egna bekymmer vad gäller måluppfyllelse, kommer knappast att ha fokus på biblioteksutveckling eller för den delen nya fritidsgårdar. Ett minimalt utskott ur KS ledamöter föreslås ta hand om kontakter med föreningslivet. Det är bara att inse att centralisterna M och S hotar arbets¬glädje, engagemang och kultursatsningar. Samtidigt som vi har vårt rika föreningsliv, våra kulturutövare och fått förmånen att ha AMB i vår kommun, drar majoriteten ner rullgardinen för kulturen. Det blir inte längre skymning – det riskerar bli nattsvart!

Synliggör människorna bakom siffrorna i budgeten

Vart går pengar och resurser i kommunen? Säkerställer budgeten att resurser och insatser fördelas och utformas likvärdigt för kvinnor och män, pojkar och flickor? Bostadslösa mammor erbjuds exempelvis flera rådgivande möten och ofta egen lägenhet till henne och barnen inom socialtjänsten. Pappor erbjuds ofta enbart ett rådgivningsmöte och boende i enbart ett rum där barnen inte får plats att bo, vilket försvårar hans föräldraroll. Vem betalar priset för det? Inom kommunal verksamhet prioriteras ofta idrotter och fritidsaktiviteter där pojkar dominerar framför där flickor dominerar. Ishockey och fotbollsintresse ger ofta tillgång till bra lokaler och de bästa träningstiderna, medan bra tider och lokaler för t ex dans och konståkning ofta saknas. Vem betalar priset för det? Det är framför allt kvinnor som vårdar äldre eller sjuka anhöriga. Ofta går kvinnor ner i arbetstid för att klara det obetalda omsorgsarbetet. Kommuner sparar miljontals kronor per år på framför allt kvinnors obetalda anhörigomsorg. Vem betalar priset för det? Äldre män kan ha lättare för att få särskilt boende pga att de inte kan laga mat och sköta hemmet. Vem betalar priset för det? När det är vinter och därmed snöröjning och halkbekämpning. Vilka behöver vara först på jobbet i en kommun, för att livet för andra ska underlättas? Vilka trafikanter cyklar och promenerar mest till jobbet? På första frågan är svaret förskolan och omsorgens personal, där det jobbar företrädesvis kvinnor. På andra frågan är också svaret kvinnor. Alltså behöver snöröjning börja längs vägar, gator och på trottoarer fram till förskolor och omsorgsenheter. Likaså behöver trottoarer och cykelvägar snöröjas och halkbekämpas först. Vissa kommuner i vårt land har redan tänkt om enligt principerna för gender budgeting, att synliggöra människorna bakom siffrorna i budgeten. Redskapen i detta arbete är könsuppdelad statistik, analys av budget och verksamhet, eventuell omfördelning samt analys av de konsekvenser förändringar leder till. Jag har därför för Centerpartiets räkning motionerat om att starta arbetet med analys och underlag för gender budgeting snarast möjligt. Vidare att införa gender budgeting fullt ut senast i budgetarbetet inför budget 2016. Det är bara när vi har underlag och konsekvensanalys som vi kan fatta kvalitetsbeslut.